måndag 15 augusti 2011

It's easier to run, to replace this pain with something numb...

Vill springa iväg nu, fly och lämna allt bakom mig. Det vore så mycket enklare, men jag är dock trött på att fly. Samtidigt trött på att stå och kämpa för att sen se allt ändå krascha och förstöras. Hur mycket jag än hållit allt och alla över ytan. Så hur gör man?

Suttit sen klockan ett och tänkt, på ett ungefär. Att vara ensam har varit nog så illa, förhållanden likaså. Så hur gör man?

Berg-o-dalvana... Ja, jag citerade Kent men det stämmer ju.

Jag och snabba förändringar har aldrig visat sig vara en bra kombination, speciellt inte i förhållanden. Och man kan nog lugnt säga att sen i mars har det varit förändringar mer eller mindre hela tiden, för oss båda. Så jag vill fly, men till vad och varför egentligen?

Tänker jag till lite så gör det ju mig bara mer ont att fly iväg från något och någon jag vill ha kvar. Det hela handlar om försvar, men isf skulle jag inte ens ha påbörjat detta. Alls. Så varför bli defensiv NU?

Nej jag förstår inte mig själv, och det vore enklare att fly... men jag skulle förlora något och någon då. Vilket verkligen är det sista jag vill.

torsdag 11 augusti 2011

Intressanta företelser i mitt liv v.2011

Bah, hur va det att försöka blogga om roliga saker? Att göra det är uppenbarligen svårt, men nu kommer lite klagomål igen... haha!

Moppen ville inte starta på hemvägen... wtf! Så jag va redan lite grr-ig när jag kom hem. Morsan öppnar av någon anledning dörren och släpper ut Rex, står där med öppen dörr medan jag säger "Nej inte hundar... Ta in honom!" Gensvaret blir "Kommendera mig inte!" medan hon står kvar där med öppen dörr. Med tanke på att det tjatas massor om den där dörren när vi har den öppen mer än en sekund så förstår jag inte. Stod i carporten och ville bara öppna grinden och ta in moppen på framsidan, men Rex är lite i vägen tycker jag i mitt grr-iga tillstånd. Tar två minuter innan hon tar in honom, skitsur. Jaja, jag va kanske inte så trevlig men släpp inte ut honom när jag står dääär! Grr grr grr!

Hon är fortfarande sur och har inte sagt något till mig till mig på kanske en timme. Störande men skönt konstigt nog.

Just, päronen har inte semester längre. Och i vanlig ordning så skyndar vår mor sig hem. Liksom chillaa.... När hon slutar går det två bussar upp hit, med en kvart emellan. Då behöver man inte stressa! Blargh!

P.S. Inte worryfish-ig, utan helt nöjd! D.S.