Det här med att vilja skrika rakt ut

Det händer ibland, sannerligen för alla, att man stöter på situationer och saker som utan anledning hugger till och gör att man vill bara slå sönder allt och skrika rakt ut. Sen kommer man på sig själv med att det absolut inte skulle göra nån som helst skillnad och resultatet skulle nog blir värre än vad situationen/saken redan är. För en själv.

Det bara blir så. Jag surfar på känslan och inser hur jävla fånigt det är. Det går alltid över, och blir alltid bra.
Dock är jag fullt berättigad att känna så ibland, men det är det här med relevans också. Jag ställer mig själv alltid frågan om det finns nån grund för det jag känner, förutom det som HAR HÄNT.

För det är just det där.. Det HÄNDE, en gång för länge sen. DÅ är inte NU.

Så snälla huvud, håll käften.

Enough said.

Ångest.

Jag har till och från under veckan som varit gått omkring och mått relativt dåligt. Haft en mer eller mindre konstant klump i halsen som inte gett med sig, och jag har väldigt ofta varit nära gråten.

Jag bröt ihop, igen, här för några dagar sen och bara ville lämna allt.

Detta är resultatet av kriget inom mig själv som jag har haft ett par år nu, kriget som gjort att jag vissa gånger flytt. Det krig som gjort att jag blivit flydd ifrån, för att jag har puttat bort de som gav sig av. Bevis på att de inte skulle klara av det. Plus; med vatten på "titta nu drog X också, sa ju det"- känsla och ännu mer "alla kan dra åt helvete!"-tankar.

Clabbe är dock guld värd, och jag vill absolut inte fly ifrån honom. Det gör inte mindre ont om jag skulle ta och fly, och sen biter det mig bara i arlset igen i sinom tid. Beteendet straffar bara mig, i slutet. Skulle jag fly skulle självklart Clabbe också va sårad, men han skulle gå vidare i sitt liv och hitta en annan. Okej, det skulle jag också, men antagligen så står jag där sen och undrar vad i hela helvete som hände. Vad skulle bli resultatet då? Jo, mer ångest! Nej tack.

Jag lider av ångest, har jag nog gjort rätt länge. Jag ska se om jag hittar numret till min gamla terapeut, kontakta honom och se vad jag kan göra åt saken. För såhär vill jag verkligen inte ha det.

Challe, som också är guld värd, ska ge mig papper med lugnande övningar som säkerligen kan hjälpa mig själv en bit. Det stora arbetet kräver nog sin proffessionella hjälp, men jag kan nog komma över en del själv.

Det här ska fan gå!

Well, whataya know...

Ehe, det berodde självklart inte på mig. Lät mina sämre erfarenheter ta över. Hatar det.

"Det finns inte så många bra saker i mitt liv, förutom att jag har dig"

tjärlek. tjääärlek.