Jag har till och från under veckan som varit gått omkring och mått relativt dåligt. Haft en mer eller mindre konstant klump i halsen som inte gett med sig, och jag har väldigt ofta varit nära gråten.
Jag bröt ihop, igen, här för några dagar sen och bara ville lämna allt.
Detta är resultatet av kriget inom mig själv som jag har haft ett par år nu, kriget som gjort att jag vissa gånger flytt. Det krig som gjort att jag blivit flydd ifrån, för att jag har puttat bort de som gav sig av. Bevis på att de inte skulle klara av det. Plus; med vatten på "titta nu drog X också, sa ju det"- känsla och ännu mer "alla kan dra åt helvete!"-tankar.
Clabbe är dock guld värd, och jag vill absolut inte fly ifrån honom. Det gör inte mindre ont om jag skulle ta och fly, och sen biter det mig bara i arlset igen i sinom tid. Beteendet straffar bara mig, i slutet. Skulle jag fly skulle självklart Clabbe också va sårad, men han skulle gå vidare i sitt liv och hitta en annan. Okej, det skulle jag också, men antagligen så står jag där sen och undrar vad i hela helvete som hände. Vad skulle bli resultatet då? Jo, mer ångest! Nej tack.
Jag lider av ångest, har jag nog gjort rätt länge. Jag ska se om jag hittar numret till min gamla terapeut, kontakta honom och se vad jag kan göra åt saken. För såhär vill jag verkligen inte ha det.
Challe, som också är guld värd, ska ge mig papper med lugnande övningar som säkerligen kan hjälpa mig själv en bit. Det stora arbetet kräver nog sin proffessionella hjälp, men jag kan nog komma över en del själv.
Det här ska fan gå!
