All this back and forward

Och åter igen handlar det om mina egna osäkerheter. Lite dum i huvudet, ja.

Sjuk som få har jag varit idag också. Spydde upp all middag inatt, och fick säkerligen upp en halvliter galla. Hej matförgiftad? Jippi.

I min svaga stund hade ett samtal från en viss person suttit bra, men men...

Mitt huvud får sluta bråka.

Fuck you and the horse you rode in on

Jupp, Lottas gamla bloggtitel kunde inte ha sagt det bättre.

Är jag ingen utmaning saru? Oh baby, du ska få dig en utmaning

Hahahaha, vilken kväll...

Det här med att möta upp Anneli igår på dagen failade rätt hårt. Tågkaos pga brand och jag bara "Nä, jag orkar inte med det här!". Avblåste vår hunddejt.

Satt hemma ett par timmar... hade tänkt ta det lugnt. Njae... Då tyckte samma Anneli att jag skulle komma och festa med det eminenta Märsta-gänget hemma hos en Fredrik aka Fettan. Sagt och gjort; ut med hundan, på med lite kläder, typ knappt sminkad och skitiga kängor till min kjol. Inte uppklädd, förutom med mitt humör som va på topp. Awesome!

Lite förfest, sen drog vi alla till Bryggan. Sjöng lite, träffade BORIS! Igen I might add, haha. Springer in i honom lite titt som tätt nu. Han hade med sig någon 17årig liten fjärt som va såå osäker. Jag va säkert jätteläskig. Sjöng lite till, pratade med nån gubbe som jag tror blev lite kär i mig, och sprang in i lite annat smått och gott folk.

Klockan gick, dags att gå hem. Siktet ställt på Nattbuss 592. Mmm visst, så blev det ju INTE. Fettan hade siktet inställt på MIG igår, och "hade bestämt" att jag skulle sova hos honom. Ptja, jag är inte den som bangar att slippa nattbuss även om jag visste vad han hade i åtanke.

Haha, jisses... det blev så roligt. Fine, jag låg i linne och trosor, han ville ligga. Oh hell no. Nej nej nej. Han hatar mig nog lite idag. Jag va elak, taskig och besvärlig. Körde ett ja-nej-ja-nej-race som jag vann vareeenda gång för han föll för mina knep så jag kunde börja igen höhö.

Jon ringde två gånger, full haha. Söt. Är på kryssning idag och frågade ifall han skulle köpa ngt till mig. Må vara en liten fråga men jag bara "ne men det behöver du inte..." han svarade "jo men jag tänkte bara...". Söt!

Dock känns det lite konstigt idag, som att det inte är något fast jag borde vara säker. Eller så är det dopaminbristen som inte kan förmå sig att höjas på ett tag. Jag vet inte, konstigt iaf.

IMORN äre påskgrillning i casa Bergenbrant. Anneli och hennes bihang kommer också, så jag vet att det kommer bli bra. Att Jon är där är själv också en god anledning för det, men ja. Med allt som har sagts ringandes bak i huvudet är jag lite skeptisk. Kommer vara lite sval tror jag, han får peta på mig helt enkelt. Ska se till att stå i köket när de kommer.

GLAD PÅSK!

40% ihop, resten är jobb

Så defineras det tydligen. Jag är dock nöjd, för jag vet exakt vad det betyder. OCH då är det faktiskt inte bara något slit och släng det handlar om, awesome!

Igår ringde det på vägen hem. Jag hann tänka "Hoppas det är något jooo.... JON!". Han har fått tillbaka sitt nummer, woho! Första samtalet till undertecknad, snacka om jag kände mig uppvaktad av bara en sån liten sak. Han är så fin.

På lördag blire påskgrillning med pojkar, Jon och päronen. Kanske banar väg för en ny tradition! Det vore något.

Kort och koncis är jag idag.

Ajöken!

Nu jävlar i min lilla låda börjar det hända saker!

WOHO! Alltså... från att gå från /cry cry sob sob buhu-vecka till WOOOHOHOHOHO-vecka tog det inte många dagar kan jag säga! Ramlade in på jobbet igår och Alex ser ut som om han svalt en glödlampa, så jääävla glad. "Frugan har fått jobb!" utbrister han när han lagt på luren. Självklart blir jag ju jätteglad och så pratar vi lite mer om det. Sen ringer hon igen... Hon börjar redan torsdag (idag), så jag får vara kvar till 28e april iaf! WOHO! Slippa gå sysslolös och få full lön, awesome!

Jobbdagen är dock seg, det går sjukt dåligt just nu. Lite catering, lite kunder på plats. Dock ingalunda några himlastormande kvantiteter, så det blir lagom segt. Jag har dessutom sovit aaasdåligt hela helgen, även om natten till igår var lugnare. Sällskap har jag haft också, men inte av en sort jag vill ha. Obehagligt som fan. Usch.

Hur som haver, jag har ett missat samtal. Googlar numret, ett ställe jag sökt jobb hos! WOHO! Ringer, inget svar just då men blir uppringd några minuter senare. WOHO! Intervju IMORGON FREDAG! WOHO!

Dessutom är det onsdag och jag hade bokat karaoke på Garaget med pojkarna. Och Jon! Trodde inte han skulle nappa på idéen om Garage igår, men han kom dit! En timme sen förvisso men han kom dit! Jag blev överlycklig även om hypen försvunnit lite den timme extra det tog innan han kom dit. Var inte så mkt folk så jag och Jarmo körde lite vårt race sista timmen på karaoken.

Natten till idag fick jag betydligt trevligare sällskap... hehe. Imorse bäddade han dessutom sängen, jag servade kaffe till en betydligt glad kille. Skiljas åt imorse gick inte så bra haha, eller ingen ville riktigt. Som det brukar bli. Måste sluta träffas mitt i veckan tror jag, jobbandet är ju ivägen!

OCH idag ringde ännu ett jobb jag sökt, awesomesauce! Dock missade jag det samtalet, men ska ringa upp det igen imorn! Åhåhåhå det HÄNDER något! Sara är glad, på många plan.

Glad. Kär. Knasig. Underbar.

Nöjd.

It's easier for to live alone, than fear the time is over

Jo, så är det faktiskt. Jag har kommit till insikt att jag faktiskt sällan hittar/hittat någon som det inte är liite knas med i början eller så. Även om knaset inte beror på just personen i sig utan omständigheterna. Hur kan man lyckas?

Så nu sitter jag här med en klump i magen av gamla rädslor och en stor nojja att jag är för på. Som det brukar vara. Jag behöver veta att det ÄR något, därav denna nojja. Nu vet jag inte ritkigt även om jag vet vad på ett ungefär allting är. Ska det verkligen dröja flera månader?

Fast nu talar min otålighet. Och lite spöken hit och dit. Orkar egentligen inte med dem. Dock är jag sjukt känslig just nu. Sista veckan på jobbet och jag är ledsen för det, på riktigt. Och ändå vet jag inte riktigt vad jag ska känna. Kommer fan grina på fredag, for real. Krama på Alex, krama på Jelena om hon är där och bara störtböla. Får se till att inte ha smink haha!

Har sökt sådär en 60 jobb, jag borde få ngnting. KOm igen, jag är fan bra! På så många sätt så jag BORDE verkligen få något. Måste sluta låta nojjorna ta över mig. På riktigt.

De gånger jag har stålsatt mig och bara "nä nu ÄR det bara jag!" har det hållt sådär en 2-3månader, sen har det kommit nån som svept undan fötterna på mig. Och jag har tänkt "men... om jag inte tar chansen så vet jag ju inte!", på gott och ont.

Nej jag tänker inte ge upp... Men jag har verkligen ibland undrat över om det verkligen inte vore enklare att vara själv, istället för att ha en rädsla över att det faktiskt är över?

Tallulah- Sonata Arctica

Ont i huvudet av att gråta för mycket

Man får det, eller iaf jag har det nu. Fett ovärt.

Världens bråk med morsan, om städning åter igen och att jag inte följer regler hit och dit. Blablabla. Jag gjorde allt för att hålla mig lugn, men när hon sen ringer farsan och ljög honom rakt upp i ansiktet om att hon varit lugn... så brast det för mig. Jag kan bara ta så mycket, vet inte allt vad jag kallade henne när jag pressade henne ur mitt rum.

Kanske skulle ha lyssnat på henne när hon bad om ursäkt, men det hjälper ju aldrig. Jag försöker förklara min situation så gott jag bara kan, och vill. Det hjälper inte, utan det heter ju fortfarande att jag är värdelös och misslyckad som ett socialfall. Att jag behöver psykologisk hjälp, och blir hotad att jag ska kastas ut. "Jag förstår varför vissa har behandlat dig som de har!" gjorde så jävla ont. Jag är sårad. Djupt.

Jag orkar inte med detta, jag behöver min energi till annat. Tex leta ett nytt jobb som det ändå kommer gnällas över att jag inte fått än blablabla. Jag är less på gnället, det om något suger energi. Hur jag än vrider och vänder på mig är det ändå bara jag som aldrig gör något. Hur jag än gör är det ändå aldrig ALDRIG nog. Hur jag än beter mig är det ändå inte rätt. För hur kan jag va rätt när det ÄNDÅ alltid hittas något att klaga på? Jag förstår inte detta.

Jag är INTE perfekt, aldrig påstått. Dock gör jag mitt bästa för att bygga upp mig själv, men det ska jag ju tydligen inte få göra. Blir ändå nertryckt, eller det försöker man göra med mig. För det passar ju inte att jag går mina egna vägar. Jag.fattar.INTE!

HUR ska jag kunna gå vidare om jag hela tiden måste kämpa för att inte bli nertryckt i skorna? Jag är en rebell, det borde man veta vid det här laget. Jag går inte samma vägar som andra. Jag tar inte skit, längre. Men det är väl ändå behändigt med någon man kan slänga runt som man vill? Hur mycket ska vi sätta på att morsan skulle STORTRIVAS om jag följde minsta vink och aldrig sa ett knyst om nånting till henne? Jag kan nog tänka mig satsa några miljoner på det.

Jag har mina fel, ja. Jag jobbar på dem. Det händer mycket i mitt liv, jag måste ordna upp det. Som vanligt finns det inget stöd alls att hämta hemmavidd, jo brorsan men han är trött på allt detta. Det har han varit länge. Och jag förstår honom. "Ni måste lära er att kommunicera" säger han, och han har ju rätt. Jag med.

Ont i huvudet, fy fan. Och det är inte över än. Morsan försöker vara "snäll" för att framstå som så from som möjligt ofc, jag ser igenom hennes lismande attityd. Orkar verkligen inte ens försöka vara trevlig.

Men jag tackade iaf för middagen. Det är väl nånting. Oh what the hell, it doesn't matter anyways.

Bound to you

Sweet love, sweet love
Trapped in your love
I've opened up, unsure I can trust
My heart and I were buried in dust
Free me, free us

You’re all I need when I’m holding you tight
If you walk away I will suffer tonight

I found a man I can trust
And boy, I believe in us
I am terrified to love for the first time
Can you see that I’m bound in chains
I finally found my way
I am bound to you
I am bound to you

So much, so young
I’ve faced on my own
Walls I built up became my home
I’m strong and I’m sure there’s a fire in us
Sweet love, so pure

I catch my breath with just one beating heart
And I brace myself, please don’t tear this apart

I found a man I can trust
And boy, I believe in us
I am terrified to love for the first time
Can’t you see that I’m bound in chains
I finally found my way
I am bound to you
I am bound to

Suddenly the moment’s here
I embrace my fears
All that I have been carrying all these years
Do I risk it all
Come this far just to fall, fall

Oh, I can trust
And boy, I believe in us
I am terrified to love for the first time
Can you see that I’m bound in chains
And finally found my way
I am bound to you...