Du vet var jag finns.

"Behöver du en vän så vet du var jag finns. Kram" är de sista ord jag tänker yttra i det här. För det är så. I föregående inlägg sa jag att jag hoppas, och det gör jag. Dock finns det omständigheter som gör det omöjligt för dig att bevisa dig själv för mig. Så, ja. Du vet var jag finns.

Någonstans hoppas jag

På att du ska bevisa mina misstankar fel. Jag vill verkligen det, bara för att kunna åter tända den där lågan som jag vet skulle kunna bli ett blossande bål. Om vi bara tillät det. Om du kunde visa att du ÄR vad du pratar om, inte bara massa luft.

Dock inser jag att hela grejen egentligen bara skadar mig, för när jag försöker ta kontakt och ingen som helst respons ges så blir jag ändå bara ledsen och tänker "Dumma lilla flicka, du gick på det igen". Det är ju precis det helvetet jag hade i 1,5år redan.

Jag hoppas någonstans ändå. Jag VILL tro att du är mer än vad som blivit. Du ger mig dock inget val. Det är dags att distansera sig igen, och med råge. Tyvärr. Och jag kan inte ens få chansen att prata med dig om det, för... Jag år helt enkelt inte tag i dig. Alls. Farväl nu. Ta hand om dig så kanske vi möts en vacker dag när vi båda är lite visare och äldre. Tiden får utvisa det.

Snart är det Februari i vårt avlånga land. Och alla kräk-hjärtans-dag. Jag får fira med djuren, Anneli och alla katterna. Det är i alla all kärlek. På nivåer där inget kan komma åt mig. Kärlek.

(överbevisa mina misstankar, litegrann bara. Någonstans hoppas jag.)

Säger hon som stängt sig själv.

Ja, jag tror minsann att jag faktiskt stängt av en del av mig som har varit oerhört aktiv hela mitt liv. Och jag vet inte om det är bra eller dåligt, eller hur det kommer påverka mig i framtiden men just nu är det så. Om jag ska tacka M för det eller inte, vet jag inte heller.

Jag tror jag har stängt av den del av mig som blev kär ungefär var tionde sekund förut. Det krävdes den här sista brännan för att verkligen få bägaren att rinna över. Visst, har även anammat en något hårdare attityd för min egen skull. Det kanske kommer på köpet? Jag vet inte, har inte varit såhär innan. Dock fyller det mig med lika mycket glädje som lite lätt förtvivlan. Svårtolkad känsla. Och jag som sa att min blogg skulle bli roligare? Haha, jadå, men jag tänker ju inte hålla käften om saker jag anser är bra för mig själv.

Veckan har varit otroligt händelserik! Och sjukt kul! Tisdagen bjöd på lite spelmingel no1 på ett event anordnat av FutureGames. Åkte dit med CtrlAltElite-gänget såklart, och fick även träffa Andreas och hans bror Joel. En liten Alexandra aka Ajja och en Emma var även på plats. Så awesome. Sköna brudar, och goa gubbar all night long! Att jag skulle springa in i Carlos var dock en rolig överraskning! Haha, och så var jag på grymt bra humör. Det i samband med öl gjorde att jag verkligen var på mitt bästa humör och kände att jag kanske babblade lite mycket. Dock är jag sån, och det får man helt enkelt ta.

Torsdagen blev det mer mingel, med diverse spelutvecklare. Även om jag inte var på mitt bästa humör med förkylning of doom och inkommande lingonvecka i bagaget. Det var dock väldigt roligt, trots att jag spenderade större delen av kvällen i en stol eller snackande med Hamstern. Carlos återigen, men inte så konstigt tror jag. Jag skriver för Ctrl, han pluggar spelutveckling. Logik över att vi springer in i varandra oftare nu tror jag? Kul iaf!

Idag var lite tung, men det beror helt på att jag hade hela huvudet fullt av grön gegga och tappade lite mitt koncept där i slutet av arbetsdagen. Dock till skillnad från många andra kan jag inte ta sjukdagar från jobbet just nu. Går inte. Så jag får stå ut, och hoppas att det inte märks för mycket inför Alex att jag inte är frisk.

Dock är jag in-denial över hur sjuk jag är, borde verkligen vara hemma. Det är helg nu som tur är, så får försöka sova ut och slappna av så gott det går helt enkelt.

Yeah! Se inte bara massa känslomässigt dravel. Säger hon som stängt sig själv. Fast det har jag egentligen inte, men lite.

Om bara mitt hjärta kunde sluta skrika på mig, och kan huvudet sluta hålla med!

Du om någon borde förstå

säger såhär:

Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
Jag kan inte skilja på om jag vill va med dig
Jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
Jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
Men du om nån borde förstå... att man inte gör såhär mot mig

Om kärleken inte får dig att ändra åsikt, så kommer det finnas två fler ensamma personer i världen nu ikväll.

Du om någon borde förstå.

Min sorg har fått ta för mycket plats har jag märkt. Onsdagar och torsdagar är tyngre än vad de har varit. Klart orsaken är inget fel, men att låta den ta över mig såpass mycket att jag inte kan få isär det jag känner NU mot en ständig känsla av att jag vill gråta. Nej, då har den helt enkelt tagit för stor plats. Vändning nu, utan att lägga locket på helt. Det vill inte någon att jag gör.

Hmm min blogg har blivit lite väl nedstämd på senare tid. Borde blogga om det roliga också förstås, men inte att jag inte vill utan... Det blir bara inte så. Ändå har jag hur mycket skoj som helst att bemöta och har även bemött roligheter. Jag får ta morgondagen som en bra-skriveri-dag, eller fredag. Vi får se.

Det ska bli bli roligare här.

I twist and I turn

M kom förbi jobbet idag. Det kändes... helt okej. Jag har sagt mitt och jag orkar helt ärligt talat inte vara bitter eller elak. Det gynnar ingen och inte värt att ödsla energi på heller.

Jag var dock inte särskilt delaktig i samtalen mellan chefen och M, har inte så mycket att säga. Men bitter eller sur? Nej. Inte ett dugg.

Trodde dock jag skulle gå sönder, men det var... lugnt.

Åter igen...
2011- här kommer jag!

Jag svalde min stolthet

och ringde det där samtalet jag har kämpat emot i flera veckor. Det gick väl... bra. Jag fick fram det jag skulle säga och är rätt nöjd. Nu är det bara att gå vidare och lämna det här bakom sig.

2011- here we go again!

Sorg och framgångar

Universum tyckte inte det räckte med att få hjärtat krossat 2010, utan det tog tag i den saken redan bara några dagar in på 2011.

Casper, min ena katt gick bort torsdagen den 6e januari nu. Han har inte varit sjuk en enda gång under sina fyra år tillsammans med mig, Myzan och Felix. Men som ett brev på posten blev utgången för det här en sorg som mitt ärrade hjärta och min trasiga själ hade kunnat vara utan så nära inpå allting annat. När jag var som mest sårbar, rycktes han bort från mig. När jag verkligen inte behövde få mer hjärtesorg.

Jag lägger inte locket på den här gången dock, jag måste få sörja och bearbeta. Jag har ingen lust att åka på en hårdare psykologisk smäll om några år som efter att Sotis. No fucking way.

Jag är dock väldigt glad åt de som stod och står vid min sida under tiden jag upplevde och nu bearbetar denna förlust. Ni är guld värda och jag älskar er verkligen från djupet av mitt hjärta. Ni vet vilka ni är.

Dock verkar alla andra planer i mitt liv fortsätta som det började. Jobbet går bra, båda två, och jag växer ändå lite mer för varje dag som går. Känns jävligt skönt att börja hitta en väg där jag inte känner mig otillfreds med den jag är och visar för världen. Och jag kommer bara bli bättre.

Lovely, även om det stundtals är tungt. Jag klarar mig igenom det här som så mycket annat. Jag reser mig alltid.

Det här med att sova

Det går inte så himla bra. Mina nätter är förvisso rätt nice, men borde verkligen ta mig i kragen och SOVA mer. Oh well, det kommer.

Måste skärpa mig lite!

tjingtjong!

Första blogginlägget 2011

kär och förälskad var jag, men som vanligt i en idiot.

Avslutade 2010 underbart roligt, och började 2011 asnice. Dock har jag lagt an en mer elak ton i mig själv, och jag gillar det. Ny era för Sara- elakheten.

Eller så är det bara konsekvensen av att blivit konstant trampad på i alldeles för många år. Och nu är det fan nog. På riktigt. Nolltolerans för väldigt mycket, inget drama men en massa FUCK OFF!

Det gör inte ont längre, inte ett dugg. Dock vet jag inte hur jag kommer reagera ifall M mot all förmodan kommer förbi jobbet. Mitt revir, mina regler. Han är nog rädd för mig. Bra. Han ska va det.

2011- året då jag blev arg och FUCK OFF-ig. Känns bra det här