Universum tyckte inte det räckte med att få hjärtat krossat 2010, utan det tog tag i den saken redan bara några dagar in på 2011.
Casper, min ena katt gick bort torsdagen den 6e januari nu. Han har inte varit sjuk en enda gång under sina fyra år tillsammans med mig, Myzan och Felix. Men som ett brev på posten blev utgången för det här en sorg som mitt ärrade hjärta och min trasiga själ hade kunnat vara utan så nära inpå allting annat. När jag var som mest sårbar, rycktes han bort från mig. När jag verkligen inte behövde få mer hjärtesorg.
Jag lägger inte locket på den här gången dock, jag måste få sörja och bearbeta. Jag har ingen lust att åka på en hårdare psykologisk smäll om några år som efter att Sotis. No fucking way.
Jag är dock väldigt glad åt de som stod och står vid min sida under tiden jag upplevde och nu bearbetar denna förlust. Ni är guld värda och jag älskar er verkligen från djupet av mitt hjärta. Ni vet vilka ni är.
Dock verkar alla andra planer i mitt liv fortsätta som det började. Jobbet går bra, båda två, och jag växer ändå lite mer för varje dag som går. Känns jävligt skönt att börja hitta en väg där jag inte känner mig otillfreds med den jag är och visar för världen. Och jag kommer bara bli bättre.
Lovely, även om det stundtals är tungt. Jag klarar mig igenom det här som så mycket annat. Jag reser mig alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar