som salig Anneli sa till Linus på deras enmånadsdag. Och det är det. Ska säga samma till Jon. Han kommer garva. I know it. Han fyller dessutom år dagen innan, och ska få en kaffebryggare. Han har ingen, och dricker kaffe efter att ha kokat vatten och hälla ner i tekanna med tesil... tss, går inte för sig.
Fortfarande utan jobb, och får en remsa för en vit lögn jag drog. Känns inte så bra men vad gör man när man måste UT från dessa fyra väggar.
Happ, trodde inte man skulle få se karln imor. Men tydligen funderar han på att komma hit :D weee! Tror jag älskarn. Men sssch, säg det inte till nån!
tisdag 21 juni 2011
torsdag 16 juni 2011
Sånt där som händer ibland....
"Kära Dagbok!" skulle jag kunna börja men det tycker inte jag passar här av någon anledning så jag låter bli.
Jon kom över i förrgår, woho! Var iaf vad jag först tyckte. Vi drog lite senare till Fredriks föräldrars hus, som Fredrik passade den här veckan. Heej Fylla! som efter ett tag gick över i väldigt seriösa samtal mellan mig och Jon. Otrohet, ev könssjukdomar och diverse annat diskuterades. Jag kunde hantera det ganska bra, dock när han började prata som om han ville göra slut sa mina gamla demoner KABLAM och jag drog. Gråtandes. Smsade med Anneli om att jag aldrig mer skulle bli kär. Brorsan ringde och jag förklarade lite snabbt om vad som hade sagt.
Jag tror jag hann halvvägs hem innan Jon ringde. Uppenbart ledsen men samtidigt fattade inte riktigt vad som hade hänt där. Han ansåg inte vidden av va han hade sagt, och hur det skulle påverka mig. Efter några minuter frågade jag om han ville att jag skulle komma tillbaka, svaret var ja. Jag gick tillbaka och vi hade återigen ett seriöst samtal om att det är faktiskt inte bara min kropp han vill ha utan MIG. Dvs det som är jag. "Kan vi det?" ställdes gång på gång.
Mitt svar var och förblev ja. Jag förklarade hur jag tog det hela och jag är säker på att han förstod. Han sa även igår på morgonen att han hade varit dum och aldrig ville göra mig ledsen. I mitt huvud va det ju redan överstökat, men på något sätt känns det bra att han fattade att det är allvar och inget jag tar lätt, samt att hans samvete bråkar på honom. Klart som fan att han ska få prata med mig om det är något, men börjar det låta sådär drar jag. Punkt.
Det ordnade upp sig dock, även om jag med alla demoner i huvudet som bankar på mig är lite misstänksam igen. Hatar alla mina spöken. Och jag tror inte han är vän med sina heller.
Detta är dock något vi får lägga bakom oss. Annars kommer det äta upp oss och det vill jag verkligen inte.
Alla relationer krisar lite. Sånt som händer.
*over and out*
Jon kom över i förrgår, woho! Var iaf vad jag först tyckte. Vi drog lite senare till Fredriks föräldrars hus, som Fredrik passade den här veckan. Heej Fylla! som efter ett tag gick över i väldigt seriösa samtal mellan mig och Jon. Otrohet, ev könssjukdomar och diverse annat diskuterades. Jag kunde hantera det ganska bra, dock när han började prata som om han ville göra slut sa mina gamla demoner KABLAM och jag drog. Gråtandes. Smsade med Anneli om att jag aldrig mer skulle bli kär. Brorsan ringde och jag förklarade lite snabbt om vad som hade sagt.
Jag tror jag hann halvvägs hem innan Jon ringde. Uppenbart ledsen men samtidigt fattade inte riktigt vad som hade hänt där. Han ansåg inte vidden av va han hade sagt, och hur det skulle påverka mig. Efter några minuter frågade jag om han ville att jag skulle komma tillbaka, svaret var ja. Jag gick tillbaka och vi hade återigen ett seriöst samtal om att det är faktiskt inte bara min kropp han vill ha utan MIG. Dvs det som är jag. "Kan vi det?" ställdes gång på gång.
Mitt svar var och förblev ja. Jag förklarade hur jag tog det hela och jag är säker på att han förstod. Han sa även igår på morgonen att han hade varit dum och aldrig ville göra mig ledsen. I mitt huvud va det ju redan överstökat, men på något sätt känns det bra att han fattade att det är allvar och inget jag tar lätt, samt att hans samvete bråkar på honom. Klart som fan att han ska få prata med mig om det är något, men börjar det låta sådär drar jag. Punkt.
Det ordnade upp sig dock, även om jag med alla demoner i huvudet som bankar på mig är lite misstänksam igen. Hatar alla mina spöken. Och jag tror inte han är vän med sina heller.
Detta är dock något vi får lägga bakom oss. Annars kommer det äta upp oss och det vill jag verkligen inte.
Alla relationer krisar lite. Sånt som händer.
*over and out*
söndag 12 juni 2011
Fascination
Yeah, nu har jag haft pojkvän officiellt sen den 27e maj. Det går inte riktigt in i mitt huvud, av diverse orsaker. Jag kan inte riktigt ta in att Jon är min POJKVÄN och är KÄR i MIG. Liksom, när hände det senast?
Okej okej, egentligen va det nog inte så himla länge sen... Men det jag menar är just det här att jag OCKSÅ är kär i honom. VI är kära i VARANDRA. Klart jag varit kär förut, men då har det oftast varit lite ensidigt och jag har tröttnat på vägen rätt snabbt ändå. Det innan Jon va ju helt jävla fail, och hela situationen med Marko va ju bara helt åt helvete. Menar också att det är ofta killar blir kära i mig, men att jag ska vara på precis samma plan som dem brukar vara ovanligt. DOCK inte den här gången.
Detta fascinerar mig något otroligt. Hur fantastisk kan en människa vara egentligen? På.Riktigt.
Hittar ständigt nya saker han gör eller hur han uttrycker sig i alla situationer. Han är så öppen med allt, vilket jag också är. Även om jag är mer sluten och tyst när det kommer till känslor och så, försöker men får tunghäfta. Även om det är något bra jag vill säga. Jävla spärrar.
Det som fascinerar mig mest är dock mornarna då vi vaknar upp tillsammans. Killen ler med hela sig, pussar kysser och myser upp oss båda varenda gång. I morse vaknade vi långsamt som vi brukar, kraaamas och han har huvudet mot min axel. Jag strök honom över hår och nacke. Han ler stort med stänga ögon och pussar på mig. Kär och nöjd kille? Javisst!
Fixade t.o.m frukost på sängen åt honom, kaffe och rostmackor. Han förtjänar det. Okej, den här sekunden när han ser att jag har gjort något för honom är också fascinerande. Jag vet sen att tidigare flickvän inte gjorde sånt. Eller ja sällan innan det tog slut. Han ser alltid så förvånad ut när han upptäcker något. Kär och nöjd kille? Jajemensan, lite mer för varje liten sak jag gör tror jag.
Fascinerande när han ringer dagen innan han är ledig och frågar om vi ska hitta på något. Jag tar inte för givet att han absolut vill umgås med mig på sina lediga dagar, så jag säger aldrig att vi SKA hitta på något då. Han hade ett liv innan mig och det är viktigt för min del att han är fri att dra ut och supa med sina vänner om han känner för det en ledig dag t.e.x. Vara med mig kanske är prio ett, men jag har verkligen inget emot att han gör saker på egen hand. Jag gör ju det.
Kär och nöjd tjej? You have NO IDEA! Fascinerad tjej? JAPP!
Okej okej, egentligen va det nog inte så himla länge sen... Men det jag menar är just det här att jag OCKSÅ är kär i honom. VI är kära i VARANDRA. Klart jag varit kär förut, men då har det oftast varit lite ensidigt och jag har tröttnat på vägen rätt snabbt ändå. Det innan Jon va ju helt jävla fail, och hela situationen med Marko va ju bara helt åt helvete. Menar också att det är ofta killar blir kära i mig, men att jag ska vara på precis samma plan som dem brukar vara ovanligt. DOCK inte den här gången.
Detta fascinerar mig något otroligt. Hur fantastisk kan en människa vara egentligen? På.Riktigt.
Hittar ständigt nya saker han gör eller hur han uttrycker sig i alla situationer. Han är så öppen med allt, vilket jag också är. Även om jag är mer sluten och tyst när det kommer till känslor och så, försöker men får tunghäfta. Även om det är något bra jag vill säga. Jävla spärrar.
Det som fascinerar mig mest är dock mornarna då vi vaknar upp tillsammans. Killen ler med hela sig, pussar kysser och myser upp oss båda varenda gång. I morse vaknade vi långsamt som vi brukar, kraaamas och han har huvudet mot min axel. Jag strök honom över hår och nacke. Han ler stort med stänga ögon och pussar på mig. Kär och nöjd kille? Javisst!
Fixade t.o.m frukost på sängen åt honom, kaffe och rostmackor. Han förtjänar det. Okej, den här sekunden när han ser att jag har gjort något för honom är också fascinerande. Jag vet sen att tidigare flickvän inte gjorde sånt. Eller ja sällan innan det tog slut. Han ser alltid så förvånad ut när han upptäcker något. Kär och nöjd kille? Jajemensan, lite mer för varje liten sak jag gör tror jag.
Fascinerande när han ringer dagen innan han är ledig och frågar om vi ska hitta på något. Jag tar inte för givet att han absolut vill umgås med mig på sina lediga dagar, så jag säger aldrig att vi SKA hitta på något då. Han hade ett liv innan mig och det är viktigt för min del att han är fri att dra ut och supa med sina vänner om han känner för det en ledig dag t.e.x. Vara med mig kanske är prio ett, men jag har verkligen inget emot att han gör saker på egen hand. Jag gör ju det.
Kär och nöjd tjej? You have NO IDEA! Fascinerad tjej? JAPP!
torsdag 2 juni 2011
Comviq suger, jobbet är hattifnattigt...
men min chef älskar mig lite tror jag. Glad kille 41? Jo, det va han. Alltså, hur kan han tycka om mig så mycket? Han har ju inte ens sett mig jobba. Aja, ev fixat lite jobb åt Lizz med, det är niiiice.
Jon är sjuk, jag med. Hela familjen också. Jävla sommarförkylning som typ ALLA verkar ha ändå. Stört. Jag vill knulla, men kan inte. Jon måste bli frisk snart. -nicka-
Annars, gåre väl rätt lugnt nuförtiden.
Jon är sjuk, jag med. Hela familjen också. Jävla sommarförkylning som typ ALLA verkar ha ändå. Stört. Jag vill knulla, men kan inte. Jon måste bli frisk snart. -nicka-
Annars, gåre väl rätt lugnt nuförtiden.
onsdag 1 juni 2011
Kärlek och jobb!
Japp, alltså.... När det händer, så händer ALLT samtidigt! Haha...!
Jag är nu OFFICIELLT tillsammans med den bäste som finns, Jon. Inga tvivel, ingen osäkerhet. Och det känns så jävla underbart, men lite bisarrt ändå. Jag är inte van vid det här sättet att saker händer på. I detta va jag otroligt chill för att va jag, gick igenom känslorna tusen gånger om. Dock kom jag alltid fram till samma slutsats: Jupp, jag är kär. Eller ja jag blev det rätt snabbt egentligen, men med mina fina hjärnspöken jag har skrivit om här tidigare så va det ändå lite fram och tillbaka i mig själv. Inte så konstigt med tanke på vad jag varit med om där. Kär? I mig? Jo fifan, det är han sannerligen! Och jag i honom! Svävar ständigt på mina rosa små moln. Craazy.
Tre månader av att träffas, ofta, prata varje dag. Lite fram och tillbaka i mig själv, men det är det värt. "Jag kan prata om allt med dig" och "jag är kääär... in looove". Så.Jävla.Söt!
Jobb ja. Jag har fått ett. Tror jag. Caféföreståndarinna på ett café nära Odenplan tydligen. Fick mecka ihop en meny idag och ja imorn börjar allvaret. Tog egentligen en månad för länge för att jag ska va nöjd, men jag måste inse att jag har nog lyckats bättre än många andra på en här fronten. Ihärdighet, viss uppgivenhet och lite ångest dock. Ångest över att nu har jag inte lika mkt fritid kvar, men jag får ngt att göra om dagarna. Igen. Awesome.
AWESOME helt enkelt gott folk!
Jag är nu OFFICIELLT tillsammans med den bäste som finns, Jon. Inga tvivel, ingen osäkerhet. Och det känns så jävla underbart, men lite bisarrt ändå. Jag är inte van vid det här sättet att saker händer på. I detta va jag otroligt chill för att va jag, gick igenom känslorna tusen gånger om. Dock kom jag alltid fram till samma slutsats: Jupp, jag är kär. Eller ja jag blev det rätt snabbt egentligen, men med mina fina hjärnspöken jag har skrivit om här tidigare så va det ändå lite fram och tillbaka i mig själv. Inte så konstigt med tanke på vad jag varit med om där. Kär? I mig? Jo fifan, det är han sannerligen! Och jag i honom! Svävar ständigt på mina rosa små moln. Craazy.
Tre månader av att träffas, ofta, prata varje dag. Lite fram och tillbaka i mig själv, men det är det värt. "Jag kan prata om allt med dig" och "jag är kääär... in looove". Så.Jävla.Söt!
Jobb ja. Jag har fått ett. Tror jag. Caféföreståndarinna på ett café nära Odenplan tydligen. Fick mecka ihop en meny idag och ja imorn börjar allvaret. Tog egentligen en månad för länge för att jag ska va nöjd, men jag måste inse att jag har nog lyckats bättre än många andra på en här fronten. Ihärdighet, viss uppgivenhet och lite ångest dock. Ångest över att nu har jag inte lika mkt fritid kvar, men jag får ngt att göra om dagarna. Igen. Awesome.
AWESOME helt enkelt gott folk!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)