November knackar på dörren

och jag bara undrar vart i hela friden detta år tagit vägen?
Jag har hunnit med och varit med om MASSOR med saker, SWOOSCH så va det helt plötsligt November imorgon. Sen December, och till slut 2010. Haha, shit! Galet.

Jag har lekt runt, jag har varit glad ledsen överlycklig deprimerad uppgiven och likgiltig. I en riktigt salig blandning om vartannat hela året. Kan man säga att detta blir lite min årskrönika kanske?
Hur som helst har detta år varit en bergodalbana utan dess like, på de flesta plan. Jag har älskar att vara högst upp, på något sätt njutit av de extremt snabba vägen upp och kämpat mig blodig för att komma upp igen. Bildlig talat förstås.

Det mesta verkar dock lösa sig för mig nu, men jag vågar som sagt inte hoppas för mkt. Jag får kämpa mot nya mål hela tiden, annars slappnar jag av och hamnar i ännu en svacka. Nej tack.

Denna vecka påbörjade jag även mitt andra jobb; eventsäljare typ. Stod i en Vi-butik i Bålsta (av alla ställen, gillar't men restiden... uuuurk!) och fick hela 25 personer att ansöka om Vi-kundkort. Större delen av gårdagens kunder verkade dock redan ha kundkort, sabbar min statistik, men inget jag kan göra något åt. Och många bara gick förbi utan att lyssna, det är inte lönt att bara jaga dem faktiskt. Det va roligt, och jag fick åter se att det finns ett visst antal stereotyper bland kunderna som återkommer i alla affärer. Lite skoj med tanke på att jag jobbade i butik i 3 år. Tänk vad man lär sig egentligen, faktiskt.
Sen dök Danne och Erika upp och sa hej. Danne skrev även han på en ansökan även om han aldrig handlar där, men vaffan. Hjälpa till lite. Han är bra!

Vi åt kinamat, sen åkte jag hem. Lite samma visa idag, woho. Snart ska man åka.
Ses ikväll alla!

Illusioner

Jag har funderat rätt mycket på dig nu på senare tid, utan att egentligen förstå varför. Det va ju avslutat? Jag hade erkänt nederlaget och lagt det åt sidan och gått vidare... eller?
Nej, jag har ju inte det. Jag är i en medveten förnekelse att jag inte har avslutat dig/oss eller vad det nu var, fast det erkänner jag aldrig ifall någon skulle fråga.

Jag var helt enkelt helt uppslupen i den illusionen vi hade som gav mig så mycket tillfredställelse att jag någonstans, för kanske någon sekund, misstog det för att vara... ja det där ordet jag har numera förkastat, ordet och innebörden. Främst för att det bara varit illusioner, hela tiden.

Jag strävar alltid efter att få känna den där ultimata höga vågen skölja över mig, även om jag tror att med åren så känns det inte lika explosivt längre. Förutom just med de där som kryper in under skinnet på en fast man gör ALLT för att man inte vill ha dem där, då det är illusioner.

Det värsta med alla illusioner är att när man ser igenom dem så blir man bara arg på sig själv för att man lät sig luras, igen. Jag lär mig då aldrig, även om jag säger varenda gång att det är nog nu. Jag faller inte igen, jag tillåter mig inte till det.

Det jag har nu, det gillar jag. Jag vet vad som finns, och det finns inga krav, faktiskt.
Jag förnekar att jag ens tänkt tanken faktiskt, för det gör mig inget gott alls.

To hell with it.

It's just one of those days

Ojoj, mitt nattpass gjorde mig heeelt knasig, min kropp hatade mig verkligen.
Jag lyckades dock hålla mig vaken till ungefär 17.30 innan jag gav upp, tog ut Myzan på promenad och sen totalslockna. Sen gick jag upp klockan 9, bra skit! Även om all denna sömn stördes hela tiden då katterna inte fattade nånting och moggade runt som vanligt.
Mobil och datorn var avstängd, ingen som kunde få tag på mig, bara om de mot förmodan skulle komma och ringa på dörren. Jag hade öppnat som ett åskmoln, den saken är säker haha!

Mamma fyller 48 idag, så det blir en tripp dit över dagen, fixa tårta och sen invänta födelsedagsbarnet. Snart är hon tant på riktigt mwahaha, 2 år till. Sen ska mormor firas i början på november, alla ska typ fylla år samtidigt! Crazy shit.

Ne, tjing for now!

oh mama!

Det va en mycket mysig idioti, om inte annat otroligt roligt.
Jag som skulle upp senast kl 12 (du med by the way ehehe), blev kvar till sängs ungefär till 13.30... duktigt värre, fast jag va ju inte ensam om att snooza. Jag låg och fnissade lite för mig själv varenda gång du satte ditt alarm på snooze.

Det va dock helt klart värt att vara nästan vaken, okej jag sov 2h mellan typ 3 och 04.50 på morgonen, till kl 6, försöka spela Guitar Hero med en gitarr även om tanken gavs upp rätt snabbt ehe... för mycket bättre aktiviteter.

Det lyckades dessutom framkalla en känsla jag faktiskt inte känt på huuur länge helst, nu får vi väl hoppas att jag tar den känslan hela vägen. Det skulle innebära att en spärr inom mig har släppt, och det vore faktiskt något HELT underbart. För min egen del.

Sen ska det jobbas natt, 00-08, jag är LAGOM opepp för det faktiskt, Hade bara velat vara hemma den här söndagen, även om det är skönt att faktiskt ha något att åka iväg till för en gångs skull.

Jag och Anneli gick förresten och tog en pizza tillsammans idag, och diskuterade lite saker hit och dit. Försökte förstå oss på en del minst sagt udda beteenden vi stött på, även om det absolut inte gjorde oss klokare. Bra skit den där Anneli, man skulle kunna säga att vi spelar tennis bra mot varandra haha! (Någon som förstod min metafor?)

NU; kladdkaka nästa!

Ehehee...

"sakerna jag gör för din skull just nu alltså..."
Ehehe, telefonsamtal mitt i natten är ibland det bästa som finns, oftast. I alla fall denna typ av samtal, som egentligen började som ett "hej. Jag har tråkigt på jobbet, vad gör du?"-sms några timmar tidigare.

En enordad fråga senare och ett antal "haha, det kommer aldrig hända"-tankar och sms senare slutar sen i samtal där saker som det detta inlägg började med sägs. Love it.

Klockan är snart 6 på morgonen, jag skulle behövt sova för länge sen. Så egentligen är detta idioti, fast ganska mysig sådan haha.

Galet.

Tröööööööött!

Trött är nog det minsta man kan säga jag var efter gårdagen.
Själva jobbet i sig va riktigt kul dock, och min kollega från Inzpiration va supertrevlig! Hade jag stått själv hade jag nog kreverat efter inte alls så lång tid tror jag. Så bra skit!
Men bara tanken på att det tog mig nästan, allt som allt med väntetider hit och dit, 2h att ta mig hem... nej, jag gillade inte att jobba i Salem.
Dessutom stod vi en inglasad gång och det regnade ute, dvs blev SVINKALLT där när mörkret föll. Det i samband med att vi båda var trötta som as gjorde inte saken bättre, dock överlag en bra dag.

Kom i säng i ganska bra tid, hade tänkt att gå upp kanske vid 9. Jag kom t.o.m ihåg att stänga av ljudet på mobilen, så den skulle inte störa mig. Vad händer då tror ni?
Jo, KATTJÄVELN börjar äta och pilla ner ALLT som står/stod på mitt nattduksbord. Tack för den Casper! Ungefär 6.30 började han med det, jag va allt annat än glad.
Så summa summarum; jag kom upp runt 11... woho.

Jobb 16-24 idag också, jag är lagom opepp. Jag vill dit, men ändå inte. Haha, komplicerat känsla men kanske ändå fullt förstålig tror jag.

Oh well, ny dag nya tag. Söndagspasset sen, eller natten mot måndag.. DET blir intressant! Bara jag inte somnar haha!

Lättare

Jag hatar dig, jag älskar dig, jag hatar dig, jag älskar dig... oooch så skrattar vi lite däremellan.
Ungefär så satt jag inatt framför msn och chattade lite för länge, så himla kul. Inte för att jag verkligen ÄLSKADE någon, eller HATADE på riktigt, men ja... typ så haha! Roligt!

Känslan det lämnade sövde in mig precis som det skulle efter en stund och jag sov som ett litet barn tills min illvilliga väckarklocka ringde. Även om jag snoozade bort 1h till så vaknade jag ändå upp med humöret på rätt sida och tittandes lite på min nya smaskiga bakgrundsbild på mobilen.

Ehehehe, mmm smaskig är den aaabsolut, om ni undrar får ni väl haka tag i mig så får jag visa.

Igår va jag på infomöte för mitt eventsäljarjobb, det va mycket info och jag fann det hela mycket intressant såklart. Som vanligt i "skolklassmiljö" så börjar jag nästan somna och gäspa oavsett hur intressant jag faktiskt tycker det är.

Idag ringde min ena chef där och pratade lite hur jag tyckte gårdagen va och påvisade just att jag såg lite borta ut, jag förklarade hur jag fungerar och fick ett mycket bra besked. På fredag ska jag stå och sälja frukt och skaldjur på ett event i Salem med en annan från samma företag, ska nog bli grymt kul! Jag har aldrig gjort något sådant tidigare, men har ju stått i kassa 3 år så kundservicebiten sitter inristad i benet.

Det kanske tycks som att det är en skitsak, men för mig är det rätt stort. Alltså inte grejen att göra själv eventet, utan det här att det inte känns jobbigt att tänka på det. Jag är genuint GLAD över att få arbeta för en gångs skull! På riktigt! Weeee!

Jag har en känsla av lättnad överlag också, känns riktigt bra. Tokigt!

Dock passar jag mig för att rida för högt på denna våg, för fallet skulle bli HÅRT. Mycket hårt.
Detär faktiskt något man lär sig, att inte ha förväntningar mer än att man ska göra det bästa man själv kan.

I'm like a biiiird... I'll fly away.

En gång i månaden

..genomgår alla kvinnor en viss period som pågår några dagar. Det är ungefär samma för alla, och ungefär likadant varje gång.
Faktiskt. Magont och sånt ni vet.

Den här gången dock känns det som att mina bröst ska sprängas eller ja de får inte plats! Ramlar ut och bara är ivägen, dumma saker! BOOM liksom...!

Inte för att någon annan än jag kanske bryr mig, men GAH... Blir kanske köpa en större BH och ha en gång i månaden, för det är lite jobbigt.

Ja, vilket lyxproblem jag har en gång i månaden.

KABOOM!

Sniff sniff

I hela mitt hår, och hela mitt sovrum sitter doften som du lämnade efter dig.
Jag älskar när det blir sådär, jag kan sniffa på mig själv eller gräva in näsan i kudden och bara... andas in doften av någon. Så himla härligt!

Nej åter igen, jag är inte kär alls, jag bara njuter av stunden, och efter stunden. Sen ska vi inte prata om UNDER TIDEN, woho!

Repris?

Som ett brev på posten....

... ramlar det in ett sms jag absolut inte förväntade mig. Dock visar det åter igen att när man talar om trollen alternativt tänker på dem så ploppar de upp på olika sätt.
Och så glad jag blev, det bekräftar bara mig själv lite till, och jag ler brett och fnittrar som en liten skolflicka åt det som står skrivet. Underbart!

Nej, alltså... nej, det här handlar inte om något satans kärleksdravel eller att jag är kär, faktiskt inte. Detta handlar om ren och skär ömsesidig bekräftelse och att personen i fråga faktiskt tänker på mig kanske lite mer än vad jag trodde, även om det bara rör sig om tankar på ett sätt.
Det är såna tankar jag mår bra av just nu, eller vetskapen att det finns de som tänker på mig och bevisar det för mig. Som INTE är en nära vän eller familjemedlem menar jag, de är underförstådda i detta.

Vad jag gillar ännu mer är den raka kommunikationen jag har haft med denne, samma plan, samma förutsättningar, samma riktlinjer. Bra skit!

För att byta lite ämne så blev gårdagens firande av Sanna som fyllde 23 lyckat! Jag är tydligen bra på att supa folk under bordet, speciellt med lite hjälp av en viss barpersonal och en viss karaokevärd. Hon blev jätteglad förstås, även om hon försökte dölja det med "åååååh så pinsamt!". Pfft, du gillade det, I know you did! Bästa va ju dessutom när hon totaldäckade på fel håll i min säng när vi sen kom hem, Sanna Sanna Sanna.... Så himla bäst!
Har redan sagt att du får hämnas på mig sen när jag fyller år, du har ju en hel del tid på dig!

Ett nytt kapitel har påbörjats i mitt liv, igen. Det blir nog några såna under ens tid på jorden, ja det är jag också säker på.

Jag återvänder inte dit jag en gång va, men tar lärdom och ler åt det som var bra. Jag ler åt alla jag träffat, åt alla jag aldrig mer kommer träffa, åt... allt!

Som skrivet;
När man talar om trollen...

05.20
oooh crap! nu ska jag få besök också senare idag, sova sig lite kanske?
Detta blir intressant!

*evil giggles*

Just to get high

Woho och HAHAHA! Alltså, jisses.... Jag har fått nytt jobb, igen.
Tror dock inte jag har haft något roligare någonsin faktiskt, sitta och vara 45 andra personer under 8 timmar i telefon är oerhört underhållande, och prata med karlar av alla åldrar och personligheter. Så jag har skrattat, så jag fått använda min fantasi, så jag fått spela igår. Love it!

Det låter kanske konstigt men jag fick ändå bekräftelse, de här vill faktiskt prata med mig även om jag tar fram en del av mig jag inte utforskat och låtsas vara någon annan. Det kändes bra när de tyckte jag va extremt trevlig och lät som någon de absolut skulle vilja träffa, love THAT too! Kanske inte något jag ska göra mig karriär i, men chill som fan och jag gillart, hänga kvar vid det en stund.

Igår hade jag ett annat äventyr också... Ni vet ju hur bra jag är på att ladda mina mobiler... inte, och en urladdad mobil senare hade resulterat i att jag fick vandra runt Valsta i ungefär 40min innan jag till slut gav upp. Skulle till Linnea och hjälpa henne med lite klädbekymmer, men jag hitta ju inte! Jävla mobiltelefon, skulle varit smart och väntat vid bussen, men så tänker ju inte Sara direkt.... "Jag hittar nog!" HAHA jojo, eller nej.

När jag sen gav upp och tog bussen tillbaka, så sprang jag till Ica vid station, köpte fika och gick till Max och firade hans katter som fyllde ett år. Hans föräldrar var också där. Max pappa verkade inte vara så haj på sin mobiltelefon, så han hade ställt in att han bara visade kontakter sparade på sim-kortet och va skitförbannad för det. Dock va inget hans fel, han fattadebara ingenting och skojbråkade lite på Max. Jag berättade om mitt nya jobb och mitt lilla äventyr borta i Valsta. Blev även någon dansk skepparfilm som faktikst va rätt underhållande.

Kvällen avslutades sen med några avsnitt av Futurama och Max somnade i vanlig anda efter några stycken. Sömntutan Max ska jag döpa om honom till i min mobil tror jag haha!

Sen tror jag att jag lever lite för stundens tillfälliga höjdpunkter, kanske ska sluta med det?

En annan situation är jag såhär över:
ååååååh, ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH! Sluta sluta sluta, jag vill spy på det! Hela grejen gör mig faktiskt illamående,
jag vill inte veeeeeeeeeta! Jag vill inte se, jag vill inte ens vara medveten om det. Usch geggbleh urk!

It makes me sick...

Kramsjuka och familjehyllningar

Okej here goes....Jag är så djävulskt kramsjuk så att det står härliga till. Just nu frustrerad så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Och den jag vill kramas med är så djävulskt långt bort så... HELVETE! Haha, jag måste ha något för karlar som inte bor i min direkta närhet.
Eller så är alla i närheten idioter, fast det har en del av de långväga också visat sig vara, så det är nog egentligen ingen skillnad.

Men geggbleh, kramsjuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuk! *gnäll gnyl ynk* Haha!

Oh well, vad händer annars då?
Inte mycket alls, sitter just nu och väntar på att mamma ska laga klart middagen. Jajemen, jag spenderar en helg hemma hos päronen, igen. Jag gillar faktiskt att umgås med min familj, och borde försöka besöka dem lite oftare. Det är skönt och bra för mig att inte bara sitta hemma, och Myzan får röja runt med Rex, perfekt!

Sen att hemmakvällarna i Väsby oftast leder till långa och djupa diskussioner med brorsan om... det mesta gör bara vistelsen ännu bättre.

Jag <3 familj = sant!

Kramas?

You just happen to be a man,
I just happen to be a woman...

And we happen to get together
Try to stop this thing coming...

Stand up, kick love into motion!

...Def Leppard- Stand up...

Det man inte säger...

Jag sitter här och funderar en del...
Visst finns det så HIMLA mycket man ångrar att man inte sagt? Ångrar att man aldrig tog det steget och faktiskt reste sig själv eller hjälpte andra att resa sig för att man var rädd för att ens åsikt kanske skulle vara fel? Eller bara skrattas åt?

Eller när man märker att någon vill något annat än vad den faktiskt lyckas förmedla. Det är vid såna tillfällen som man borde "men du, vad vill du egentligen?". Dock är jag verkligen den sista att lära andra hur de ska leva, för om jag märker något sådant så låter jag det oftast bara rinna bort.
Jag tror fullt och innerligt på att om någon vill mig något mer specifikt än bara kallprata så säger personen/personerna det till mig. För det jag inte får reda på, det kan jag heller inte påverka eller dementera eller förstärka på något vis överhuvudtaget. Så de enda som förlorar på att hålla käften är faktiskt just... de som håller käften.

Jag försöker säga vad jag tycker i det mesta, med undantag för eventuellt tillfälliga hinder, men även jag misslyckas oftare än jag lyckas. Ofta för att det känns så himla fånigt att påpeka saker eller att bara säga att man tog illa vid sig för en skitsak som kanske inte alls var menad på det sättet. Man är allt bra korkad ibland, eller småsint.

Det finns dock många saker jag ångrar att jag sagt, men det får jag helt enkelt ta som en lärdom att kanske hålla tand för tunga. Sen lära mig att vissa saker kan man faktiskt säga "snyggt" så det är mer information och inte någon fet diss.

Jag önskar verkligen att jag kunde vara så rak som jag vill vara. Jag önskar att en del i mina bekantskapskretsar kunde vara så raka som jag vill att de ska vara. Fast lagom, för jag vet att man ska vara försiktig med vad man önskar sig. Ibland kan det faktiskt bli PRECIS som man ville, och det vill man inte (motsägelser for the win!).

Vad du inte sa, vad jag inte sa, vad vi inte sa, vad de inte sa, vad ni inte sa, vad han inte sa, vad hon inte sa....

Listen to your heart

här sitter jag i natten och gör inget speciellt. Så jag börjar ju tänka igen, och lyssnar av ngn anledning på Roxette- Listen to your heart.

Missuppfatta mig inte nu, jag älskar den låten, den är helt underbar, men samtidigt får den mig att tänka. Hade jag lyssnat på mitt hjärta hela tiden så hade jag fortfarande varit kvar i mina gårdagar och alla de känslorna som fanns då. Och det är något jag verkligen verkligen inte vill, nej tack.

Det som hände då är så överspelat, klart finito slut och nej, det finns inget kvar i mig att känna för det. Nej, detta handlar faktiskt inte om någon speciell utan om allt som hänt.
Jag har i många fall hållit mig kvar i den där klippkanten förgäves, och kanske gett upp lite för lätt på andra fronter. Eller bara totalt ändrat åsikt lite för ofta, sårat lite för många, blivit sårad ALLDELES för många gånger... Samtidigt har jag lärt mig otroligt mycket, bland annat hur jag funkar.

Jag backar undan snabbare nuförtiden, jag skyddar mig ganska bra trots att jag ibland inte borde. Ni som känner mig vet det, ni som inte känner mig kanske får reda på det, om ni någon gång skulle komma ens så nära. De som känner mig vet också att jag gömmer en del del bakom mitt leende, mitt innersta är och kommer förbli inlåst, utom synhåll.

Lotta kan jag inte gömma mig för, det finns saker inte ens mina föräldrar ser som du ser. Älskar dig så, bland annat för det.

Egentligen orkar jag inte gömma mig så mycket som jag gör, men det är som någon autopilot slås på och jag klistrar på det där leendet. Varenda gång.

Ser ngn igenom mig... ja antagligen så har jag släppt mina garder totalt(vilket INTE händer särskilt ofta), eller så läser den personen människor otroligt bra.

Haha, vad dystert låter, men det är faktiskt skönt att få ut det såhär kablaff!

Delar bara med mig lite av mig själv, jag behöver det.

Jajemen.

Rozenhill på Garage ikväll!

Vi ska röja vi ska rocka vi ska hela natten... eh festa!
Såklart som fan det blir röj och support när Johan spelar sin sista spelning med Rozenhill,
och jag satsar storslaget höhö.
Kommer bli asgrymt och askalas, men ska Johan sluta så ska han tamefan sluta med en fetingsmäll! Booyaah!

haha, och jag är nytatuerad o det gör lite ont.... nej obehagligt är det mest faktiskt, så jag kommer rocka fint haha!

Ni kommer väl?!

Ses i dimman!