Lättare

Jag hatar dig, jag älskar dig, jag hatar dig, jag älskar dig... oooch så skrattar vi lite däremellan.
Ungefär så satt jag inatt framför msn och chattade lite för länge, så himla kul. Inte för att jag verkligen ÄLSKADE någon, eller HATADE på riktigt, men ja... typ så haha! Roligt!

Känslan det lämnade sövde in mig precis som det skulle efter en stund och jag sov som ett litet barn tills min illvilliga väckarklocka ringde. Även om jag snoozade bort 1h till så vaknade jag ändå upp med humöret på rätt sida och tittandes lite på min nya smaskiga bakgrundsbild på mobilen.

Ehehehe, mmm smaskig är den aaabsolut, om ni undrar får ni väl haka tag i mig så får jag visa.

Igår va jag på infomöte för mitt eventsäljarjobb, det va mycket info och jag fann det hela mycket intressant såklart. Som vanligt i "skolklassmiljö" så börjar jag nästan somna och gäspa oavsett hur intressant jag faktiskt tycker det är.

Idag ringde min ena chef där och pratade lite hur jag tyckte gårdagen va och påvisade just att jag såg lite borta ut, jag förklarade hur jag fungerar och fick ett mycket bra besked. På fredag ska jag stå och sälja frukt och skaldjur på ett event i Salem med en annan från samma företag, ska nog bli grymt kul! Jag har aldrig gjort något sådant tidigare, men har ju stått i kassa 3 år så kundservicebiten sitter inristad i benet.

Det kanske tycks som att det är en skitsak, men för mig är det rätt stort. Alltså inte grejen att göra själv eventet, utan det här att det inte känns jobbigt att tänka på det. Jag är genuint GLAD över att få arbeta för en gångs skull! På riktigt! Weeee!

Jag har en känsla av lättnad överlag också, känns riktigt bra. Tokigt!

Dock passar jag mig för att rida för högt på denna våg, för fallet skulle bli HÅRT. Mycket hårt.
Detär faktiskt något man lär sig, att inte ha förväntningar mer än att man ska göra det bästa man själv kan.

I'm like a biiiird... I'll fly away.