Jajemen det har blivit VÅÅÅR ute :D och tiiidigt i år! weeee *studs och hopp*
Felix växer så det knakar och börjar även han bli lite mer katt och lite mindre kattungig ^^ Fina pojken, var såå hönsig när han kastrerades, men även det har läkt massa fint!
och mer weee; fick min deklaration häromveckan... va BOMBSÄKER påa tt jag skulle få betala tillbaka men nehedu.... får tillbaka runt 3500:- Tack skatteverket!
behöver dock köpa lite nya kläder nu märker jag, har inte så mkt (faktiskt! även om jag är tjej :P). har satsat mer på Felix och hans prylar ^^
STORT WEE är också att det va sista dagen på "mardrömsavdelningen" med slöfocken till handledare. Okej för att hon ska hålla koll på mig för att allt går rätt men att "koppla mig" med superkort koppel är INTE okej, jag funkar inte alls då.
aja skriver av mig lite och ikväll blire uuutgång :D (igen... *host*)
funderar fortfarande och det går över... *hålla tummar*
lördag 31 mars 2007
onsdag 14 mars 2007
Hur ska jag klara allt?
är en av alla de miljarder tankar som har snurrat i huvet på mig de senate veckorna. Jag kan till viss del förstå dem då omställningen från gamla --> nya jobbet har varit ENORM och jag har varit konstant trött hela första veckan.
Men vissa saker kan jag inte förstå var det kommer ifrån... ett visst tvivel som trots ständig påminnelse "att så inte är fallet" så ligger det tvivlet där och gräver i mig. Vet inte var jag ska ta vägen med allt och jag vet inte hur uppriktig jag vågar vara heller, främst för min egen skull ifall mina farhågor skulle, mot all förmodan, vara sanna.
Eller så är det efterslängar från förr; min historia från förut som gör sig påmind då det börjar bli vår igen och snart sommar. Jag vill inte känna av den helst, men kan inget göra då det satte kniven i mig och jag gick i tiotusen bitar. För att inte tala om de djupa sår som nu är ärr den lämnade inuti.
Jag kan inte bara, på någon konstig nivå, förmå mig att förstå att inte jämföra då med nu. Har kommit så långt i så väldigt mycket, och därför känns kanske eventuellt nederlag nu som att min värld ska gå sönder.. igen.
Hur ska jag klara allt? Nya jobbet, inte bo hemifrån och uppleva hur det är att ha lite pengar, katten mig själv... ja allt.
Kan inte någon bara sparka mig i arslet och få mig på rätt köl? För jag har försökt så länge, men utan framgång...
Men vissa saker kan jag inte förstå var det kommer ifrån... ett visst tvivel som trots ständig påminnelse "att så inte är fallet" så ligger det tvivlet där och gräver i mig. Vet inte var jag ska ta vägen med allt och jag vet inte hur uppriktig jag vågar vara heller, främst för min egen skull ifall mina farhågor skulle, mot all förmodan, vara sanna.
Eller så är det efterslängar från förr; min historia från förut som gör sig påmind då det börjar bli vår igen och snart sommar. Jag vill inte känna av den helst, men kan inget göra då det satte kniven i mig och jag gick i tiotusen bitar. För att inte tala om de djupa sår som nu är ärr den lämnade inuti.
Jag kan inte bara, på någon konstig nivå, förmå mig att förstå att inte jämföra då med nu. Har kommit så långt i så väldigt mycket, och därför känns kanske eventuellt nederlag nu som att min värld ska gå sönder.. igen.
Hur ska jag klara allt? Nya jobbet, inte bo hemifrån och uppleva hur det är att ha lite pengar, katten mig själv... ja allt.
Kan inte någon bara sparka mig i arslet och få mig på rätt köl? För jag har försökt så länge, men utan framgång...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)