är en av alla de miljarder tankar som har snurrat i huvet på mig de senate veckorna. Jag kan till viss del förstå dem då omställningen från gamla --> nya jobbet har varit ENORM och jag har varit konstant trött hela första veckan.
Men vissa saker kan jag inte förstå var det kommer ifrån... ett visst tvivel som trots ständig påminnelse "att så inte är fallet" så ligger det tvivlet där och gräver i mig. Vet inte var jag ska ta vägen med allt och jag vet inte hur uppriktig jag vågar vara heller, främst för min egen skull ifall mina farhågor skulle, mot all förmodan, vara sanna.
Eller så är det efterslängar från förr; min historia från förut som gör sig påmind då det börjar bli vår igen och snart sommar. Jag vill inte känna av den helst, men kan inget göra då det satte kniven i mig och jag gick i tiotusen bitar. För att inte tala om de djupa sår som nu är ärr den lämnade inuti.
Jag kan inte bara, på någon konstig nivå, förmå mig att förstå att inte jämföra då med nu. Har kommit så långt i så väldigt mycket, och därför känns kanske eventuellt nederlag nu som att min värld ska gå sönder.. igen.
Hur ska jag klara allt? Nya jobbet, inte bo hemifrån och uppleva hur det är att ha lite pengar, katten mig själv... ja allt.
Kan inte någon bara sparka mig i arslet och få mig på rätt köl? För jag har försökt så länge, men utan framgång...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar