"Kära Dagbok!" skulle jag kunna börja men det tycker inte jag passar här av någon anledning så jag låter bli.
Jon kom över i förrgår, woho! Var iaf vad jag först tyckte. Vi drog lite senare till Fredriks föräldrars hus, som Fredrik passade den här veckan. Heej Fylla! som efter ett tag gick över i väldigt seriösa samtal mellan mig och Jon. Otrohet, ev könssjukdomar och diverse annat diskuterades. Jag kunde hantera det ganska bra, dock när han började prata som om han ville göra slut sa mina gamla demoner KABLAM och jag drog. Gråtandes. Smsade med Anneli om att jag aldrig mer skulle bli kär. Brorsan ringde och jag förklarade lite snabbt om vad som hade sagt.
Jag tror jag hann halvvägs hem innan Jon ringde. Uppenbart ledsen men samtidigt fattade inte riktigt vad som hade hänt där. Han ansåg inte vidden av va han hade sagt, och hur det skulle påverka mig. Efter några minuter frågade jag om han ville att jag skulle komma tillbaka, svaret var ja. Jag gick tillbaka och vi hade återigen ett seriöst samtal om att det är faktiskt inte bara min kropp han vill ha utan MIG. Dvs det som är jag. "Kan vi det?" ställdes gång på gång.
Mitt svar var och förblev ja. Jag förklarade hur jag tog det hela och jag är säker på att han förstod. Han sa även igår på morgonen att han hade varit dum och aldrig ville göra mig ledsen. I mitt huvud va det ju redan överstökat, men på något sätt känns det bra att han fattade att det är allvar och inget jag tar lätt, samt att hans samvete bråkar på honom. Klart som fan att han ska få prata med mig om det är något, men börjar det låta sådär drar jag. Punkt.
Det ordnade upp sig dock, även om jag med alla demoner i huvudet som bankar på mig är lite misstänksam igen. Hatar alla mina spöken. Och jag tror inte han är vän med sina heller.
Detta är dock något vi får lägga bakom oss. Annars kommer det äta upp oss och det vill jag verkligen inte.
Alla relationer krisar lite. Sånt som händer.
*over and out*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar