På att du ska bevisa mina misstankar fel. Jag vill verkligen det, bara för att kunna åter tända den där lågan som jag vet skulle kunna bli ett blossande bål. Om vi bara tillät det. Om du kunde visa att du ÄR vad du pratar om, inte bara massa luft.
Dock inser jag att hela grejen egentligen bara skadar mig, för när jag försöker ta kontakt och ingen som helst respons ges så blir jag ändå bara ledsen och tänker "Dumma lilla flicka, du gick på det igen". Det är ju precis det helvetet jag hade i 1,5år redan.
Jag hoppas någonstans ändå. Jag VILL tro att du är mer än vad som blivit. Du ger mig dock inget val. Det är dags att distansera sig igen, och med råge. Tyvärr. Och jag kan inte ens få chansen att prata med dig om det, för... Jag år helt enkelt inte tag i dig. Alls. Farväl nu. Ta hand om dig så kanske vi möts en vacker dag när vi båda är lite visare och äldre. Tiden får utvisa det.
Snart är det Februari i vårt avlånga land. Och alla kräk-hjärtans-dag. Jag får fira med djuren, Anneli och alla katterna. Det är i alla all kärlek. På nivåer där inget kan komma åt mig. Kärlek.
(överbevisa mina misstankar, litegrann bara. Någonstans hoppas jag.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar