Det händer ibland, sannerligen för alla, att man stöter på situationer och saker som utan anledning hugger till och gör att man vill bara slå sönder allt och skrika rakt ut. Sen kommer man på sig själv med att det absolut inte skulle göra nån som helst skillnad och resultatet skulle nog blir värre än vad situationen/saken redan är. För en själv.
Det bara blir så. Jag surfar på känslan och inser hur jävla fånigt det är. Det går alltid över, och blir alltid bra.
Dock är jag fullt berättigad att känna så ibland, men det är det här med relevans också. Jag ställer mig själv alltid frågan om det finns nån grund för det jag känner, förutom det som HAR HÄNT.
För det är just det där.. Det HÄNDE, en gång för länge sen. DÅ är inte NU.
Så snälla huvud, håll käften.
Enough said.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar