haha, omg vad man hittar när man kollar i gamla väskor!
måste vara från någon gång efter gymnasiet, oh well here goes ^^
"Glädje är viktigt för henne. Hon tål inte att se andra ledsna, då hon själv blir ledsen. Hon tycker om att skämta, skratta och ha kul. Även om de flesta uppfattar henne som sorglös, alltid glad och uppåt, så är det mycket mer under ytan än bara glädje. Det är få som sett henne riktigt ledsen, eller ens orolig för något eller någon. Inte vågar hon visa det fullt ut heller, varför vet hon nog inte.
Det tråkigaste hon vet är att behöva ta om/göra om saker, hon tröttnar snabbt när folk inte fattar, inte finns det tålamod att ta om saker tusen gånger heller. Det sorgligaste... är när någon man känner eller bryr sig om försvinner ur ens liv, eller att behöva ta farväl av någon.
Det är sällan hon gråter, då ska det vara något väldigt speciellt. Ibland känner hon att hon har förtryckt vissa känslor så att inget finns kvar, eller att det tar för lång tid att upptäcka dem. Ibland är hon stark, osårbar, iskall, det sanna jaget är det få som känner. Hon gråter ensam. Gråter hon inför andra får ingen röra henne. Ledsamheten kan verka bortblåst då, fast hon sekunden innan grät floder. Ensam är stark heter det.
Hon kunde, om hon tog mod till sig, öppna sig för någon, men hon vågar inte, är lite rädd för vad personen i fråga egentligen ska tycka om det som faktiskt finns där på insidan. Hon känner att hon missat mycket, och trots försök att närma sig vissa, så når det inte fram även om hon verkligen vill.
Människor kommer inte förstå henne om hon öppnar sig, även om de säkert skulle göra det ändå."
Well, vad säger man... det där var nog jag en gång i tiden, hur det är nu kan jag faktiskt inte riktigt svara på, men vet att lite av det är inte är lika påtagligt längre, och till viss del är det verkligen skönt.
baj baj!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar