förra sommaren

stämde bra då:
These are the darkest clouds
That have surrounded me
Now I find my self alone caught in a cage
There’s no flower I can find in here
Not withering not pale to me
Everyone with a friendly face
Seems to hide some secret inside

He told me he wanted me
While he laughed in my face
He just led me astray
He took my virtue
I feel so cold inside
Sorrow has frozen my mind

My heart is covered
With thoughts entangled
How could it ever have felt so real?
Is there a place more lonely than I feel within?
Could I have seen?
Could I have known?
I just took it as the truth
Everyone with a friendly face
Seems to hide some secret inside

He told me he wanted me
While he laughed in my face
He just led me astray
He took my virtue
I feel so cold inside
Sorrow has frozen my mind

Always there to remind me
It keep me from believing
That someone might be there
Who frees me and never ever leave me

He told me he wanted me
While he laughed in my face
He just led me astray
He took my virtue
I feel so cold inside
Sorrow has frozen my mind

*ryser* för 1 år sen vid den här tiden...
den hemska sommaren med alla dess illusioner och sedan dess abrupta slut som ledde mig in i misären...
det har satt sina spår, men jag vet om dem och bearbetar allt som blåses upp i huvudet på mig så gott jag kan. Dock kan jag få flashbackkänslor av hur jag mådde då, därför kanske jag beter mig lite knasigare än vanligt ibland. Själva situationen är long gone, dock har inte ärren tynat riktigt än... men de är på väg bort mer eller mindre helt, var så säker.

Allt blir ju självklart värre av att jag jobbat som ett as i jämförelse med vad jag är van vid och är så fruktansvärt trött på ett sätt som jag inte varit på länge. tjohej!

Blir mer vila nästa vecka, och ser fram emot helgen förstås ^^ Grillfest! :D

pussar och massa kramar på er