Seriöst, någon får faktiskt ta och döda mitt hjärta nu. Eller iaf de eventuella känslor jag får dras med lite allt som oftast. Och oftast är det inte bara MITT fel, utan det knackas på min dörr, jag öppnar och sen blir jag ivägsvept till ett ställe jag kanske gillar en stund, men det dyker alltid upp något som knullar upp allt åt helvete.
Jag jagar verkligen tillfälliga nöjen och tillfredsställelser... Hela tiden, i mina ådror rinner blodet uppenbarligen hett och rött för detta. För jag verkar inte kunna stoppa mig själv.
Inte ens de tillfällen det är bra och jag tar det lugnt, för då är det som att de andra parterna inte gör det och jag hakar på. SEN skiter det sig ändå och allt känns som mitt fel.
Blä, jag vet inte.
"I'll be a flatliner for a heartkiller"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar