Haha, shit shit shit... Nog för att några dagar vände upp och ner på min tillvaro för inte alls länge sen... Det visade sig att det fanns mer att hämta på några dagar, det vill säga nu helgen som var.
Som jag redan nämnt så kvällen i Tantolunden resulterade i att jag träffade Andreas. Andreas är en lagom flummig, skitsöt kille som inte bara fångat mitt hjärta utan även mitt huvud. Han är helt enkelt underbar och jag trodde inte jag kunde bli mer glad över att ha träffat honom. Tills i lördags.
Vi möttes upp på Centralen och begav oss vidare till Märsta för en myskväll med film/spel eller vad det nu skulle bli. Planen var lös, viktigast var varandras sällskap. Jag trivs med honom, och det där pirret i magen befann sig ständigt väldigt nära när jag satt där i hans famn. Vi trivs helt enkelt med varandra. Mysigt, gosigt och sådär nykärigt äckligt vidrigt som man hatar att alla andra är. Pirr pirr och ett par dussin jitterbuggande elefanter i magen!
Frågan lades fram, under ett våldsamt fnittrande. Och utan att gå in på alldeles för fnittriga detaljer så slutade lördagen med att jag helt plötsligt hade en pojkvän. Och det är inte vilken pojkvän som helst!
Jag, som i vanliga fall, brukar höra tiotusentals varningssirener och känna obehag i magen och allmän osäkerhet när någon väl brukar erkänna att de gillar mig. Ens lite! Denna jag har varit som bortblåst sen den stunden där i sängen och fnittrande i varandras armar.
Han heter ANDREAS och jag har ständig lust att skrika till hela världen hur himla fin han är! På alla möjliga plan jag kan tänka mig.
Massa massa massaaa kärlek! Puss på dig söt!
(jajajaja, det är sånt där man brukar förpassa till BUÄK, men jag måste när jag är så lycklig!)
Coolt. Grattis :)
SvaraRaderafet tumme upp på den!
SvaraRadera<3