Fy fan..

det ska bli att flytta i helgen! jag må bli utan internet en lite kortare tid men bara att slippa all press jag har på mig hos päronen är värd varenda minut av det.

blev fly förbannad igår när jag åter igen fick ta på mig allt ansvar för typ allt pga en viss brors nya jobb. Visst jätteskoj att han fått jobbet, det är ingenting, men just igår...
-jag sluta kl 7
- mamma va borta på personalfest till sent
- pappa slutar iofs alltid sent så honom är det inget mot.

kl 5 i 7 får jag ett sms där det står att bror slutar 23 tydligen, jag har haft en skitdag, inget har gått rätt och jag blir arg. riktigt arg.

brorsan förstår dock absolut inte varför, o mamma tycker jag förstorade upp det och förstår inte hon heller. som vanligt de 2 i samma båt, vad förvånad jag blir.

inte alls så att på under en veckas tid bestämdes det att jag ska flytta, börja planera saker inför flytten osv osv. jag har absolut inte haft en miljard saker att tänka på och som jag kanske hade tänkt göra om det inte varit för dem.

jag va inte heller sur när jag förklarade för brorsan varför, men tjohej tjohå, bra där. jag blev det sen. o mer därtill.

så THERE... från och med helgen är det no more tjat från henne, no more press.
det är inte det att det inte är bekvämt att bo hemma men... jag orkar inte.

nytt senaste nytt

oj, var ska man börja egentligen? Allt har gått lagom snabbt framåt och jag ler med mindre trasighet bakom leendet, och bara det känns fruktansvärt skönt. För att göra det enkelt.

har totalt snöat in mig på Poets of the fall (finsk ganska lugnt metalband, apbra), allt med deras musik; texterna, musiken, gitarriffen, trummorna, basen.. det bara faller mig alldeles perfekt i smaken :)

Haiko- du är och förblir den bäste all the way-
Som jag sa; ord stora nog för att beskriva vad du betytt/betyder nu för mig finns inte, och för att citera dig: "skitspråk ^^"

Helgen ägde allt, och det ska vi göra igen, äga allt det vill säga, and don't you know it :D

*over and out for now*

Så som jag är, kanske

"You look at me and see the girl
Who lives inside the golden world
But don't believe
That's all there is to see
You'll never know the real me

She smiles through a thousand tears
And harbors adolescent fears
She dreams of all
That she can never be
She wades in insecurity
And hides herself inside of me

Don't say she takes it all for granted
I'm well aware of all I have
Don't think that I am disenchanted
Please understand

It seems as though I've always been
Somebody outside looking in
Well here I am for all of them to bleed
But they can't take my heart from me
And they can't bring me to my knees
They'll never know the real me"