Tankar och spel, och ett fett jävla asgarv

Undrar vart jag ska börja idag. Ska jag börja som jag skrivit eller ta det omvänt? Äh rakt upp och ner blir det, so here we go.

Jag har skrivit om det tidigare och för tillfället undrar jag verkligen vart som hänt eller vad som eventuellt är på väg att hända igen. Lika förvirrande härligt dissigt egotrippande... som underbart som en bal på slottet, för att nu citera Askungen. Lite pest eller kolera, och med alla nackdelar det åter igen ger mig. Som jag vet om, men som jag tar emot och sväljer girigt då det ger mig sådan underbar känsla av lycka. Eller nej inte lycka, men jag hittar helt enkelt inget bättre ord för det.
Och jag inser åter igen att jag har gett mig in på den spelplan jag trodde jag förkastat. Det har jag förvisso redan skrivit om, men jag är där igen. Det känns bra men jag ska akta mig, myrsteg och fullt redo med försvaret står jag denna gång. Även om jag antagligen inte ens lär behöva det, men tar hellre det säkra före det osäkra. För min egen del.

Sen var det ju det här asgarvandet... Alltså, HELT stört. Jag tror inte jag har skrattat så mycket på huuur länge som helst! Detta rykte...oh mama, VART kom det ifrån? Och HUR tänker man om man ens kommer fram till något sånt? Nej nej och NEJ, hade kunnat vara sant i början på sommaren kanske, men nu... haha neeeeeeeeej nej nej. Jösses, jag älskar verkligen detta. UNDERBART wohoo!

HAHA, oh shit... alltså... say what?

Do remember

Somewhere, there's someone who dreams of your smile,
and finds in your presence that life is worth while.

So when you are lonely, remember this is true;
Somebody, somewhere is thinking of you.

Av: okänd

ehm... allltså.. ehehe.. hehe.

eller jag vettefan vad som hände nu!
Jag kan iaf sova gott, bekräftelsen är total nu, och jag fattar som vanligt ingenting. Jag fattar inte hur det kan lämna sån total förvirring, tillfredställelse och förnöjsamhet av detta spel som försigår. Inte heller att det skulle vara så lätt, eller ja inte lätt... men när jag hittade rätt knappar igen och gasade och bromsade i rätt takt så va saken biff.

Oh it's on again! Och av någon anledning bara så njuter jag till fullo. Samtidigt våndas då jag verkligen inte får låta de gå för långt, med stor risk att jag gör det. Igen.

Som Anneli sa;
"Det är dumt när de är smarta till råga på allt..."
Fy fan, haha. Den här gången är det galet värre, med betoning på värre.

hur gick det till nu då?!