Nej nu är det FAN nog!

Jag är inte din lilla marionett att leka med. Jag må ha varit och uttryckt mig som att så va fallet, men efter gårdagen och med det facit i hand så inser jag att jag VERKLIGEN bara behövde få vissa saker ur mig för att jag skulle kunna gå vidare.

Det är inte okej att säga A och sen göra en E helt plötsligt som att det vore helt naturligt. För det sätter verkligen bara griller i huvudet på mig och jag känner mig inte ett dugg speciell, utan bara som något jävla andrahandsval som man kan ta ifall ingen annan finns tillgänglig.

Det är faktiskt nog nu, du får blir hur jävla sur du vill. Jag orkar faktiskt inte bry mig. Det är inte värt att bry sig om.
Ännu värre är att jag tror inte ens du tänker på att jag tänker att om du kan göra såhär nu mot mig och den som uppenbarligen ska vara nummer ett så... Hur skulle det bli ifall jag blev den där ettan?

Du vet, tjejer tänker sådär alldeles för mycket och i vissa fall leder det till insikter vi inte vill ha.
I det här fallet dock så är det BRA att tänka för mkt, och jag har dessutom fått medhåll.

Hur saker och ting än ligger till, NEJ.. det ÄR nog.

...just when I thought I'll never get through, I got over you...

En GALEN natt...

seriöst...vad i HELVETE var det med gårdags natten?
Okej, jag hade skitkul mestadels men jag börjar faktiskt UNDRA rätt rejält vad i helvete det är för fel på vissa människor?!

på många plan undrar jag HUR man tänker när man försöker dra över någon som uppenbarligen inte är riktigt med på noterna öht? BÖRJA MED ATT PRATA FULLE FAN! Tur iaf att jag inte behövde slå till killen i fråga... IDIOT!

Anneli: fy fan, ett NEJ är ett NEJ. verkar vara svårt att förstå det uppenbarligen. För nej är ju ett ja har man ju hört...>_<
IDIOTER!

Sen fick man ju lite inside information om diverse udda händelser som pågått under året. Roligt sånt där man VET har legat under ytan och sen får man lite vatten på sin kvarn.

En MYCKET intressant onsdagsnatt...

Jag fattar inte

jag säger så, du säger si. VI säger såhär, sen blir allt sådär som vi inte sa.
Jag fattar i slutet ändå ingenting, det blir helt knas i mitt huvud.

Spelar det egentligen roll ifall jag är lite borta ett tag? Egentligen? Eller vad handlar det hela om? Nej jag fattar inte.

Så jag släpper faktiskt taget nu, fast jag ger inte upp. Bara släpper. Det är inte värt att sitta och vänta på något som kanske ändå aldrig händer.

How many times can I give in?