Bergodalbana..nej?

Eller, alltså... inte så mycket sånt längre! Jag tågar på rätt spår rakt uppåt nuförtiden. Det känns så i alla fall. Dessutom får jag det bevisat för mig dagligen. Clabbe sa idag att han inte ifrågasätter vårt förhållande överhuvudtaget. Det är nog det finaste jag någonsin hört sägas till mig tror jag, speciellt med mina tillitsproblem. Jaja, ett "jag älskar dig" i alla ära men det betyder inte att det inte finns tvivel där ändå. Man kan ju faktiskt älska någon men ändå tvivla.

Idag är det fem officiella månader, vi firar inte. Eller ja, jag påpekade det idag. That's it. Sen hade vi en diskussion, där vi båda stod på samma sida, om att man behöver faktiskt inte fira varenda liten grej. Det här "ååh en vecka med älskling, åh två veckor med älskling, ååååh tre veckor med älskling"... ni vet vad jag pratar om... gör mig iaf lätt spyfärdig. Jag FATTAR grejen!  Även om jag anser att ett halvår, sex månader, är nog lite värt att fira. Bästa är ju att vår 6 månadersdag ligger mittemellan hans och min födelsedag. Blir mycket firande i maj minsann!

Jag är så säker i detta, minus några nanosekunder här och där, att jag förvånar mig själv.

tjärlek!

Crazy

Satt under kvällen och läste igenom min blogg. Hittade lite allt möjligt och såg ett störande mönster på hur jag levt mitt liv sen jag började blogga om det 2006.

Relationer, osäkerhet och hjärnspöken dominerade texterna. Allra tydligast va det som hände 2009-2011, och den person det mesta handlade om. Läsa om allt gör jag ju att jag hanterar ytterligare. Samtidigt som jag faktiskt också inser att jag slutar nog aldrig älska denne. Även om det va katastroftider. Jag behöver honom bara inte överhuvudtaget. Inte honom och inte Jon. För Jon är också en av de där älskade men onödiga. Finns inget att hämta hos honom heller, lika mycket som hos Daniel. Med den insikten tänker jag faktiskt lämna dem som minnen, för jag hade kul under tiden.

"I wasn't crazy for leaving, 

just crazy for staying so long.

Are you amazed  that I'm still breaathing?

For all the pain you caused...

You're the one crazy after all"

Glad Påsk!

Yep, påskhelg! Och undertecknad jobbar. Otroligt ovanligt, inte. De senaste månaderna har i stort sett BARA varit jobb. Det och dö lite av utmattning emellan jobben. Ungefär. Det här med att leva är på standby och märks bara av när jag nästan vill grina över att behöva gå och jobba ett morgonpass. Senast jag hade "kul" öht va på kryssningen.. I FUCKING FEBRUARI! Yep, mitt så kallade liv i ett nötskal. Dessutom är min enda lediga helg uppbokad med att fira pappa här om en vecka. Och om två veckor är det 70h jobbvecka som hägrar. "Liv". Mhm.

Min underbare karl tar det hela med ro, även om han ser hur trött jag är. Jag känner rätt mycket att jag inte räcker till riktigt. Han lugnar mig, pussar på mig, och påminner mig om Maj som kommer. Jag har minsann en underbar man. Detta är inte bara för att vi båda fyller år, utan för då går jag ner till "normal arbetstid" på ~160h i månaden istället för nästan 200h som det nu har varit. Jag kommer helt enkelt bli lite människa igen, istället för robot.

Påskhelgen firas i Väsby hos päronen, med hund men utan min karl. Pontus, bror till Clabbe, tjej är nämligen kontaktallergisk mot hund och känner jag min koloss rätt skulle hon närmast sitta i knät på stackars Jennie. Jag hade ändå tänkt lämna henne hos päronen nu, så kan ju lika gärna va där själv. Högtider = familjetider, speciellt då jag i stort sett aldrig är hemma längre. Jag saknar mina katter något enormt också, och de mig.

Detta blogginlägg blir visst lite gott och blandat, men äsch!

Jag har fortfarande små tendenser till flyktbeteende kvar. Märkte det nu i torsdags kväll när jag kom hem. "Han är säkert inte så kär i mig egentligen"-tankar började snurra runt. Totalt onödigt. Jag tar visst en väldig tid på mig att verkligen verkligen INSE att det här inte är som tidigare... och nu vill min hjärna lägga till "än". Vana. Jävligt onödigt. För övrigt är det här det längsta förhållandet jag har haft sen typ 2005... Makes you think, aye?

*over and out från jobbet*