Jag har åter igen inget speciellt att skriva.
Men... jag fyllde år förra söndagen, firades med buller och bra på allas mitt hjärtas Garage. Jag hade riktigt skoj och jag tackar alla som var där med mig. Även om det bara var i tankarna. Tack!
Igår var det besök på Garage i vanlig ordning. Jag och Anneli satt i dörren och tog pengar av gästerna för spelningen med Besserbitch och Plan Three. Det var lika skoj som förra gången, och man får ett lite annat perspektiv på saker och ting när man sitter där och inte kan bli jättefull för du hanterar pengar och måste komma ihåg att ge folk stämplar osv.
Jag hade grymt kul på alla sätt, "lurade dit" en ny bekantskap som jag sen stod och pratade med ungefär hela kvällen. Visar sig att han känner många jag är vän med, den här världen är allt bra liten ibland, haha. Underbart!
Förresten gillar jag att bli positivt överraskad, och det har jag blivit med råge nu de senaste dagarna. Det finns undantag för alla regler, men det var länge sen jag verkligen insåg att det ÄR så. Gillart!
Ja, så roligt blev bloggeriet idag. Nu är jag grymt hungrig, ska försöka hitta ngt att äta i huset.
Ajöken!
söndag 30 maj 2010
måndag 17 maj 2010
Jag vet inte vad jag ska skriva
för på senare tid har jag helt enkelt inte haft något att skriva alls. Jag har tagit ut mig fysiskt för att alla tankar jag vanligtvis brukar sitta och mala runt i huvudet inte ska finnas där. Det har funkar otroligt bra faktiskt. Sen att det medför att jag får massa motion och Myzan är med, oftast Anneli också, gör bara saken ännu bättre.
Men idag.... trots att jag va ute i flera timmar, dock mest slappat, så dyker de där tankarna upp igen. Jävla skit. Måste hela cirkusen starta igen bara för att jag tar EN DAG "ledigt" från alla långa promenader? Jag orkar inte. Fast det är ändå lindrigare än vad det brukar vara, vilket i sig är ganska skönt.
Är trött på det här faktiskt, ganska jättetrött t.o.m.
Dock vet jag att jag kommer inte kunna hålla mig borta, inte än. Inte riktigt än.
Jag saknar nog egentligen inte dig, utan mer känslan som det som är du en gång gav mig. För just nu finns det faktiskt ingen som rubbar mina cirklar, ingen alls. Förutom en viss göteborgare som jag aldrig kommer få träffa igen från fredagens utgång, men det är liksom inte det. Honom kan jag lugnt tänka på för där fanns det liksom inga känslor. Väldigt lite känslor t.o.m.
Jag vet förresten vad det är som drar mig till vissa individer. Det är mörkret de inte visar, jag ser igenom det på tre röda. Och jag blir som en kråka som ser något glittrigt, jag MÅSTE försöka. Och det lyckas oftast. Sen att dessa personer oftast också verkar ha något i huvudet är bara stora stora pluspoäng i mina ögon. Kan du prata för dig, så har du mig oftast som i en liten ask. Med vissa reservationer förstås, som alltid.
Blev tydligen mest babbel idag, men någonstans hittar jag en röd tråd. Jag inser saker och jag skriver ner dem allt eftersom.
Det finns fler som dig, det visste jag iofs redan innan, men nu har jag fått det bevisat för mig. Dock vet jag inte om en till som dig vore något bra egentligen. Orka med flera år till av samma sak? Speciellt nu när det egentligen inte är något avslutat heller. Nä, jag passar nog. Jag får dock leka lite, det är min fulla rättighet.
Dessutom har jag varit helt nykter nu i över 14 dagar. Min och Annelis lilla pakt har funkat finfint, och som det är nu vill jag inte ens ha alkohol. Blir sugen men vill inte ha liksom. Fast lördagen hägrar och då jävlaru! Här ska det firas!
*over and out*
Men idag.... trots att jag va ute i flera timmar, dock mest slappat, så dyker de där tankarna upp igen. Jävla skit. Måste hela cirkusen starta igen bara för att jag tar EN DAG "ledigt" från alla långa promenader? Jag orkar inte. Fast det är ändå lindrigare än vad det brukar vara, vilket i sig är ganska skönt.
Är trött på det här faktiskt, ganska jättetrött t.o.m.
Dock vet jag att jag kommer inte kunna hålla mig borta, inte än. Inte riktigt än.
Jag saknar nog egentligen inte dig, utan mer känslan som det som är du en gång gav mig. För just nu finns det faktiskt ingen som rubbar mina cirklar, ingen alls. Förutom en viss göteborgare som jag aldrig kommer få träffa igen från fredagens utgång, men det är liksom inte det. Honom kan jag lugnt tänka på för där fanns det liksom inga känslor. Väldigt lite känslor t.o.m.
Jag vet förresten vad det är som drar mig till vissa individer. Det är mörkret de inte visar, jag ser igenom det på tre röda. Och jag blir som en kråka som ser något glittrigt, jag MÅSTE försöka. Och det lyckas oftast. Sen att dessa personer oftast också verkar ha något i huvudet är bara stora stora pluspoäng i mina ögon. Kan du prata för dig, så har du mig oftast som i en liten ask. Med vissa reservationer förstås, som alltid.
Blev tydligen mest babbel idag, men någonstans hittar jag en röd tråd. Jag inser saker och jag skriver ner dem allt eftersom.
Det finns fler som dig, det visste jag iofs redan innan, men nu har jag fått det bevisat för mig. Dock vet jag inte om en till som dig vore något bra egentligen. Orka med flera år till av samma sak? Speciellt nu när det egentligen inte är något avslutat heller. Nä, jag passar nog. Jag får dock leka lite, det är min fulla rättighet.
Dessutom har jag varit helt nykter nu i över 14 dagar. Min och Annelis lilla pakt har funkat finfint, och som det är nu vill jag inte ens ha alkohol. Blir sugen men vill inte ha liksom. Fast lördagen hägrar och då jävlaru! Här ska det firas!
*over and out*
tisdag 11 maj 2010
Utmanad
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)