Ha den ääran på mig!

Japp idag kära eventuella läsare fyller jag hela 27 tant-år.
27... vad i helvete hände från 20år egentligen? De sa SVOOSCH!

Firade med Erik, Vera, familjen och självklart Jon. Awesome. Och jag tror han blev liite mer kär i mig efter gårdagens tårta mitt i natten haha. Han kläckte ur sig att hans kära mor ville träffa mig också. Jag TROR att jag reagerade som en fnittrig och nervös skolflicka och började babbla nervöst. Heja mig. DET betydet att han pratat om mig. Jag FINNS alltså i hans liv for real.

Okej, nu låter det konstigt att jag ens ska behöva få den bekräftelsen kanske men jag är lite dum i huvudet. Jag är inte van att det ska va såhär bara, och mina nerver samt emotionella osäkerhet när det kommer till hur mycket jag vågar visa är fan inte att leka med ibland.

Idag är min dag, grattis på mig!
*skuttar runt och kastar konfetti omkring mig*

Den ljuva smärtan

Mitt hjärta hoppar över ett slag eller kanske två
dina glittrande ögon efter varje kyss
sättet du tänder din cigarett
hur jag måste stå på tå för att nå
när du rör mig bara det allra minsta
när vi pratar om framtiden som om det vore det mest självklara i hela världen
hur du håller om mig i sömnen
när du säger att du inte vill åka iväg och jobba och ger mig den där blicken

Det skär i mig
när jag är tvungen att gå
när jag måste se dig ta bussen härifrån
jag känner mig halv, en del av mig saknas

Denna ljuva smärta
är det såhär det faktiskt känns när det är på riktigt?
Jag saknar dig för varje sekund
Det är läskigt, men jag tänker inte backa

Jag var en jägare som när leken var slut flydde och försvann
Jag var samtidigt bytesdjuret som fick delar mig själv bortslitna av glupska käftar och klor
Lika stark som jag var svag stod jag ändå kvar
Sakta, men på stadig uppgång står jag ännu kvar

Jag flyr inte, och jag vägrar bli uppsliten igen
Motsägelsefullt kan tyckas, för jag är livrädd
Men vad vore det att vara kär än att inte vara lite rädd?
Jag gjorde ett misstag för flera år sen, flydde och sårade
Jag vill och tänker inte göra om det igen.

Du är värd min kamp inombords.
Den Ljuva Smärtan det innebär.

Närå... Jag skojade bara.

Dum.i.huvudet.84 anmäler sig för tjänstgöring!

Alltså haha.... här pratar vi om att fixa ihop ett litet kolletiv och han har uppenbarligen räknat med mig en framtid framöver. Vi pratar om att måla om, fixa, dona och skrattar båda två när vi såg ett ställe som hade en ILLROSA hall.

Under min noja la jag mig i soffan på pin kiv, trodde inte han skulle märka... Men det gjorde han, så jag bara "nä nu går jag in igen" sen fick jag "jag blev förvånad att du inte låg där..." lite sådär ledset. Dog lite.

Såg på film idag, jag kröp upp bredvid honom som sig bör. La huvudet mot axeln, och han sen sitt huvud mot mig. Dog igen. Jag tog hans hand och det var som om han inte ville släppa. Dog. Pulsen ökar och jag andas tyngre. Märkte samma fenomen hos honom.

Sluta nojja nu fröken!!