Ångest.

Jag har till och från under veckan som varit gått omkring och mått relativt dåligt. Haft en mer eller mindre konstant klump i halsen som inte gett med sig, och jag har väldigt ofta varit nära gråten.

Jag bröt ihop, igen, här för några dagar sen och bara ville lämna allt.

Detta är resultatet av kriget inom mig själv som jag har haft ett par år nu, kriget som gjort att jag vissa gånger flytt. Det krig som gjort att jag blivit flydd ifrån, för att jag har puttat bort de som gav sig av. Bevis på att de inte skulle klara av det. Plus; med vatten på "titta nu drog X också, sa ju det"- känsla och ännu mer "alla kan dra åt helvete!"-tankar.

Clabbe är dock guld värd, och jag vill absolut inte fly ifrån honom. Det gör inte mindre ont om jag skulle ta och fly, och sen biter det mig bara i arlset igen i sinom tid. Beteendet straffar bara mig, i slutet. Skulle jag fly skulle självklart Clabbe också va sårad, men han skulle gå vidare i sitt liv och hitta en annan. Okej, det skulle jag också, men antagligen så står jag där sen och undrar vad i hela helvete som hände. Vad skulle bli resultatet då? Jo, mer ångest! Nej tack.

Jag lider av ångest, har jag nog gjort rätt länge. Jag ska se om jag hittar numret till min gamla terapeut, kontakta honom och se vad jag kan göra åt saken. För såhär vill jag verkligen inte ha det.

Challe, som också är guld värd, ska ge mig papper med lugnande övningar som säkerligen kan hjälpa mig själv en bit. Det stora arbetet kräver nog sin proffessionella hjälp, men jag kan nog komma över en del själv.

Det här ska fan gå!

Well, whataya know...

Ehe, det berodde självklart inte på mig. Lät mina sämre erfarenheter ta över. Hatar det.

"Det finns inte så många bra saker i mitt liv, förutom att jag har dig"

tjärlek. tjääärlek.

SHUT UUUUP shut up shut up shut up shut up shut up shut up shut up shut up shut up shut up shut up shut up shut up shut up shut up shut up shut up shut up shut up shut up shut up shut up shut up shut up

Jävla huvud att bete sig... Eller ja jag vet inte.

Inte för att det bör spela nån roll men jag har den senaste veckan känt att något inte riktigt är som det ska...   Jag kan inte sätta fingret på det men nånstans är det lite stelare än förut, eller så är det bara jag som överreagerar då jag har haft sviiinigt ont i axeln/skuldran.

Jag har ju en tendens att göra det värre för mig själv i såna här situationer. Sluter mig helt enkelt, förbereder mig för ett hastigt slut även om jag vet att det antagligen inte alls kommer bli så.

"Drick inte för mycket på lördag" utlöste en reaktion i mig såhär i efterhand. Jag har då aldrig varit såhär tyst på länge. Eller rört så lite. Hoppas på att jag får en fråga senare. Annars måste jag ta upp det och jag hatar FORTFARANDE sånt. Det är så jävla läskigt.

Det jävligaste är att jag känner som om jag blir snuvad på konfekten, utsatt för "party pooping", i förhand.  Jag har full respekt åt alla håll för de val Clabbe gjort ang att han inte dricker, men han ska inte lägga över det på mig. JAG vill kunna dricka så mycket som jag vill. Utan att få ett "då kommer jag få det tråkigt när alla andra är BLÄÄÄÄRGHBLABURLNIULG". Som den femåring jag är i såna situationer blir jag "men grina lagom". Fast den här gången svalde jag det lite, sa dock att "jag blir faktiskt inte sån". Tveksamhet. "Inte jag och Anneli iaf". Som att det ska spela nån roll?!

Nnngghnn.... Shut uuup >_<