Kärlek

...det är vid såna här tillfällen jag verkligen verkligen inser hur bra mitt liv faktiskt är.
Jag menar... jag har mensvärk of the milennum och då... preciiis då....hoppar Casper ner i knät på mig och rullar ihop sig i en boll, börjar spinna och värmer min mage.

Kärlek på högre plan än så går fan inte att få, det är jag övertygad om. Tänk om bara man kunde hitta någon som kunde visa samma tillgivenhet och kärlek på det sättet som han nyss gjorde.
Jag och många andra skulle nog vara världens lyckligaste på så många plan då.

Visst jag gnäller och tycker de är jobbiga, jag har ångrat att jag skaffat hund.
MEN.. men jag skulle för allt i världen inte byta bort någon av dem mot en sekund utan dem. Aldrig. De har gett, och ger, mig mer än vad jag någonsin har begärt eller kan begära av dem.

De finns där de stunder jag har det svårt, när jag är glad, när det känns som att hela världen är emot mig...

Casper Felix och Myzan.

Utan er hade jag gått under för länge sen. <3



p.s. jag älskar självklart min familj och mina vänner också, men detta va en ren hyllnig till min lilla familj jag har i min direkta närhet. d.s.