Nu är jag sådär att jag seriöst börjar tro att det är nog lite för sent och det är lite för lite sagt även om det faktiskt är väldigt öppet. Jag har jätteproblem med att komma ur de här rollerna jag har skrivit om förut, jag kämpar som fan med dem, så det behöver vi inte skriva mer om.
Jag vet inte, om det är stundens otillfredsställelse. Det är min drog jag inte får just då när jag behöver den, och ibland får jag den i överflöd. Det är då jag beter mig konstigt, det är då jag gör saker jag alltid ångrar mer eller mindre. På ett eller annat sätt.
Som en jävla drog
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar