September, jag är 26 och fortfarande kär i någon jag aldrig kommer att få helt. Dock infesterar han mitt huvud oftare än vad jag anser vara nödvändigt, men vad gör man när man älskar någon så mycket att man hatar honom. Hatar honom så mycket att jag älskar honom.
Har försökt sen dag ett, för ungefär ett och ett halvt år sen, att inte falla för honom. Jag föll, hårt och utan pardon, rakt ner i det där träsket jag älskar lika mycket som jag ogillar det. Och väldigt lite har hänt sen jag hamnade där. Mitt blod rinner lika varmt och rött som det gjorde precis i början, jag måste nästan säga att jag älskar honom mer nu. Förut behövde jag honom för att jag trodde jag älskade honom, nu vet jag att jag behöver honom för att jag älskar honom. Djupt innerligt och idiotiskt. Kärleken är blind säger de, och till viss del kan jag hålla med. Jag har sett så många av hans fel och brister, men jag förlåter och går vidare. Vi har något, som ingen just nu vill ta vidare. Eller jag vill, men det går inte. Jag skulle bara falla ännu längre ner, trots att det inte går. Sen står jag där igen, kär och jävlig, men det är inte besvarat. Vad är meningen med detta?
Någonstans har jag funderat på om det verkligen har någon mening eller om det bara är jag som tillåter mig själv att låta honom påverka mig på det där sättet? Till viss del, men det förklarar inte varför jag snubblar varje gång jag hör ett ord från honom. Hur svag han gör mig, om han bara visste. Jag har gjort många försök att sluta, bara stäng ner. Har t.o.m försökt att va elak, men jag får så fruktansvärt dåligt samvete och det gör bara ont i mig. Det kan inte va rätt att behandla honom så då, annars skulle inte mitt samvete skrika sådär.
NU sitter jag här igen, likadan som jag varit hela tiden. Inget har förändrats förutom att jag är lite äldre, han med. Äldre och med lite mer erfarenheter i bagaget, på gott och ont.
Livrädd för att säga hur det är, igen. Livrädd att han som vanligt inte förstår mig fullt ut.
Jag älskar honom, och kommer alltid göra det.
Nött blött och stött i detta ämne, men det återkommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar