Suck...

Alltså, ibland undrar jag hur saker och ting blir gjorda överhuvudtaget om jag inte är hemma...
Jag har varit borta hela dagen på mitt NYA JOBB och kom hem runt 16.30. Glad som en lärka.
17.45, dvs för en dryg kvart sen, började jag känna av att jag va sviiinhungrig. Så, jag går ner och frågar morsan om middag. Kanske va lite aggressiv i tonen, men en hungrig Sara är inte att leka med...

Morsan säger "Jag vet inte.... Det skulle pappa fixa. Du får gå ut och fråga honom". Blir inte direkt gladare av det svaret, men hoppar ner i mjukisarna och beger mig ut i carporten där pappa meckar bil som ska säljas.

Jag: Pappa!
P: Ja?
Jag: Middag?
P: Ja, vad är det med det?
Jag: När blir den?
P: Vet inte, fråga morsan...

Ungefär här har mitt tålamod och rytande mage totalt lessnat på detta oplanerande..

Jag: Jaha, men morsan sa att du skulle fixa...
P: Jaså? Det har jag inte sagt!
Jag: Men vaf.... Äh skit it! Jag fixar något själv!

Varav jag argt går in i köket och värmer rester från helgen. Vill man ha något gjort får man tamefan göra det själv. Pappa kommer in medan jag är i köket och pappa blir sur på mamma för att hon tydligen "trodde" att han skulle fixa och därför sitter på sitt feta arsle och glor på tv. Mamma däremot blir förvisso sur på pappa för att han blev sur... Dock är det ändå MITT FEL för att jag råkar tydligen vara den enda här i huset, förutom brorsan, som blir hungrig på "normala" mattider. Det skriks om att jag "går fram som ett jehu" osv osv osv...

Intressanta är att nu har de båda semester, vilket borde leda till att de skulle kunna planera maten jättebra... MEN nä. Ännu mer intressant är att detta scenario skulle kunna vara en vanlig helg lika gärna. Visst, brorsan är inte hemma, men betyder det att vi inte kan äta innan kl 21? Jag FATTAR INTE. Yay...

Återkom gärna med en logisk förklaring till detta tack. För jag har fått slut på eventuella funderingar om varför/hur.

S U C K . . .

P.S. Nu är klockan 18.19 och ingen har påbörjat maten ens för dem två. Pappa meckar bil. D.S.