jösses vad det svänger fram och tillbaka igen....
ena sekunden däääär nere *pekar* sen dääääär uppe *pekar igen* sen ligga o flyta på ytan ett tag för nästa up- eller down.
äff, jobbigt ju!
tisdag 25 juli 2006
måndag 24 juli 2006
vad händer?
absolut ingenting, jobbar sover jobbar sover. De dagar jag är ledig klättrar jag på väggarna och håller tummarna mest. För vad? Gissa femtielva gånger så kanske det dyker upp något som kanske ligger nära sanningen.
Har hittat mina mål, vet vad jag vill göra och vad jag även har som ett långsiktigt mål här innan vintern. DÅ kommer bakslagen som ett brev på posten! Och tankar som jag inte vill ha sätter igång, också de som brev på posten.
JA, det betyder oerhört mycket för mig att få reda på hur saker och ting egentligen ligger till. Vaga svar och kansken är något jag lärt mig hata vid det här laget. Det gäller även tystnad och mina egna tankar ibland.
Varför känns allt så hopplöst till och från? Som att INGET man gör egentligen gör någon som helst nytta ens för en själv. Som att allt bara skiter sig ändå... Är det sant att oavsett hur man gör vinner man aldrig på riktigt egentligen?
NEJ, det handlar inte om att jag tror livet är en dans på rosor. Den naiviteten har jag lagt bakom mig för länge länge sen, aldrig mer att jag kommer tro på det. Men jag vill ha något att tro på... mer än det jag redan har i det vardagliga livet. Det som jag brukar ha... dock vacklar det och stöts lite i kanterna ibland. Tar inte itu med det på en gång, kan vara en tillfällighet som påverkat förstås. Men när det upprepas och inte blir bättre då är jag inte den som håller käften. Det vägrar jag göra.
Det är måndag, tyst tråkigt och... tyst. Hatar det.
Trodde jag kommit underfund med allt som var redan, visste i det stora hela hur det funkade, hur jag funkar i sånt här. Well, lite stämmer förstås så helt ute och cyklat har jag inte varit. Vilket tyvärr ger liten tröst just nu.
"Stäng ögonen, andas. Använd huvudet men lyssna till vad hjärtat säger. Känn av vad magen antyder och sträck ut dina händer rakt fram. Vad tycker du dig känna du där? Det är den väg du ska följa."
av: mig själv nyss
Hoppsan, tänk vad filosofisk man kan vara ibland. Men ja, det där stämmer ju faktiskt. När jag gör det ser jag precis det jag vill se, vägen dit må vara relativt kort i mitt fall, men krokig och törnar överallt. Tvekar dock inte en sekund, jag SKA dit.
Hjälp mig bara lite.
Har hittat mina mål, vet vad jag vill göra och vad jag även har som ett långsiktigt mål här innan vintern. DÅ kommer bakslagen som ett brev på posten! Och tankar som jag inte vill ha sätter igång, också de som brev på posten.
JA, det betyder oerhört mycket för mig att få reda på hur saker och ting egentligen ligger till. Vaga svar och kansken är något jag lärt mig hata vid det här laget. Det gäller även tystnad och mina egna tankar ibland.
Varför känns allt så hopplöst till och från? Som att INGET man gör egentligen gör någon som helst nytta ens för en själv. Som att allt bara skiter sig ändå... Är det sant att oavsett hur man gör vinner man aldrig på riktigt egentligen?
NEJ, det handlar inte om att jag tror livet är en dans på rosor. Den naiviteten har jag lagt bakom mig för länge länge sen, aldrig mer att jag kommer tro på det. Men jag vill ha något att tro på... mer än det jag redan har i det vardagliga livet. Det som jag brukar ha... dock vacklar det och stöts lite i kanterna ibland. Tar inte itu med det på en gång, kan vara en tillfällighet som påverkat förstås. Men när det upprepas och inte blir bättre då är jag inte den som håller käften. Det vägrar jag göra.
Det är måndag, tyst tråkigt och... tyst. Hatar det.
Trodde jag kommit underfund med allt som var redan, visste i det stora hela hur det funkade, hur jag funkar i sånt här. Well, lite stämmer förstås så helt ute och cyklat har jag inte varit. Vilket tyvärr ger liten tröst just nu.
"Stäng ögonen, andas. Använd huvudet men lyssna till vad hjärtat säger. Känn av vad magen antyder och sträck ut dina händer rakt fram. Vad tycker du dig känna du där? Det är den väg du ska följa."
av: mig själv nyss
Hoppsan, tänk vad filosofisk man kan vara ibland. Men ja, det där stämmer ju faktiskt. När jag gör det ser jag precis det jag vill se, vägen dit må vara relativt kort i mitt fall, men krokig och törnar överallt. Tvekar dock inte en sekund, jag SKA dit.
Hjälp mig bara lite.
onsdag 12 juli 2006
förra sommaren
stämde bra då:
These are the darkest clouds
That have surrounded me
Now I find my self alone caught in a cage
There’s no flower I can find in here
Not withering not pale to me
Everyone with a friendly face
Seems to hide some secret inside
He told me he wanted me
While he laughed in my face
He just led me astray
He took my virtue
I feel so cold inside
Sorrow has frozen my mind
My heart is covered
With thoughts entangled
How could it ever have felt so real?
Is there a place more lonely than I feel within?
Could I have seen?
Could I have known?
I just took it as the truth
Everyone with a friendly face
Seems to hide some secret inside
He told me he wanted me
While he laughed in my face
He just led me astray
He took my virtue
I feel so cold inside
Sorrow has frozen my mind
Always there to remind me
It keep me from believing
That someone might be there
Who frees me and never ever leave me
He told me he wanted me
While he laughed in my face
He just led me astray
He took my virtue
I feel so cold inside
Sorrow has frozen my mind
*ryser* för 1 år sen vid den här tiden...
den hemska sommaren med alla dess illusioner och sedan dess abrupta slut som ledde mig in i misären...
det har satt sina spår, men jag vet om dem och bearbetar allt som blåses upp i huvudet på mig så gott jag kan. Dock kan jag få flashbackkänslor av hur jag mådde då, därför kanske jag beter mig lite knasigare än vanligt ibland. Själva situationen är long gone, dock har inte ärren tynat riktigt än... men de är på väg bort mer eller mindre helt, var så säker.
Allt blir ju självklart värre av att jag jobbat som ett as i jämförelse med vad jag är van vid och är så fruktansvärt trött på ett sätt som jag inte varit på länge. tjohej!
Blir mer vila nästa vecka, och ser fram emot helgen förstås ^^ Grillfest! :D
pussar och massa kramar på er
These are the darkest clouds
That have surrounded me
Now I find my self alone caught in a cage
There’s no flower I can find in here
Not withering not pale to me
Everyone with a friendly face
Seems to hide some secret inside
He told me he wanted me
While he laughed in my face
He just led me astray
He took my virtue
I feel so cold inside
Sorrow has frozen my mind
My heart is covered
With thoughts entangled
How could it ever have felt so real?
Is there a place more lonely than I feel within?
Could I have seen?
Could I have known?
I just took it as the truth
Everyone with a friendly face
Seems to hide some secret inside
He told me he wanted me
While he laughed in my face
He just led me astray
He took my virtue
I feel so cold inside
Sorrow has frozen my mind
Always there to remind me
It keep me from believing
That someone might be there
Who frees me and never ever leave me
He told me he wanted me
While he laughed in my face
He just led me astray
He took my virtue
I feel so cold inside
Sorrow has frozen my mind
*ryser* för 1 år sen vid den här tiden...
den hemska sommaren med alla dess illusioner och sedan dess abrupta slut som ledde mig in i misären...
det har satt sina spår, men jag vet om dem och bearbetar allt som blåses upp i huvudet på mig så gott jag kan. Dock kan jag få flashbackkänslor av hur jag mådde då, därför kanske jag beter mig lite knasigare än vanligt ibland. Själva situationen är long gone, dock har inte ärren tynat riktigt än... men de är på väg bort mer eller mindre helt, var så säker.
Allt blir ju självklart värre av att jag jobbat som ett as i jämförelse med vad jag är van vid och är så fruktansvärt trött på ett sätt som jag inte varit på länge. tjohej!
Blir mer vila nästa vecka, och ser fram emot helgen förstås ^^ Grillfest! :D
pussar och massa kramar på er
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)