Too close for comfort

and yet, I'm totally comfortable.

Som skrivet, det som händer nu verkar jag ha noll inflytande över. Och bara upptäcka saker där det finns likadana.. tankergångar och en massa annat, gör sakerna bara ännu mer intressanta.
Jag villl krypa under, dissikera och skala bort lager efter lager, se vad jag slutligen kan hitta där under allt. Det som gör det hela ännu mer intressant är väl just det att jag vet faktiskt inte vart jag hamnar den här gången. Och jag känner mig utmanad, på ett sånt sätt som gör att jag inte kan stå emot, än mindre ens försöka förneka det för mig själv.

Nope, jag står inte emot, men snart måste jag släppa lite till.

The tension, the tension...

Blah!

Seriöst, någon får faktiskt ta och döda mitt hjärta nu. Eller iaf de eventuella känslor jag får dras med lite allt som oftast. Och oftast är det inte bara MITT fel, utan det knackas på min dörr, jag öppnar och sen blir jag ivägsvept till ett ställe jag kanske gillar en stund, men det dyker alltid upp något som knullar upp allt åt helvete.

Jag jagar verkligen tillfälliga nöjen och tillfredsställelser... Hela tiden, i mina ådror rinner blodet uppenbarligen hett och rött för detta. För jag verkar inte kunna stoppa mig själv.

Inte ens de tillfällen det är bra och jag tar det lugnt, för då är det som att de andra parterna inte gör det och jag hakar på. SEN skiter det sig ändå och allt känns som mitt fel.

Blä, jag vet inte.

"I'll be a flatliner for a heartkiller"

Tillbaka på ruta...2?

Det är nog det enda man kan säga om det här.Med ganska så mkt mer kött på benen den här gången, faktiskt riktigt skönt.

Erase, rewind and take it all back. Sometimes 2nd servings aren't all that bad.