tisdag 29 mars 2011

Ibland är jag tamefan otrolig

Med det menar jag att jag låter gamla spöken och demoner börja leka med mig igen. Tillåter dem att ta över mig och göra mig till det där vraket jag avskyr att vara. Varför? Jag ska förklara...

Det brukar skita sig nånstans, så det räcker med ett obesvarat sms för att jag ska bli helt jävla bananas och nojja sönder mig. Vilket vanligtvis leder till sms-spam och jag känner mig fett jobbig. Detta är dock inte något jag pratar så ofta om, så när jag får tillfälle ska jag lyfta det här bladet från munnen och berätta allt. INTE nu. Det är alldeles för tidigt. Dessutom är det på det där vägskälet fortfarande.

De kommer inte få vinna. Jag måste slappna av, släppa taget och sluta drama över mig själv. För det är vad jag gör, sen mår jag apa och hatar att jag gjorde så mot mig själv. Igen.

Allt är lugnt. Faktiskt. Tills det blir bevisat annorlunda, och det är något jag inte tror på.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar