Det man inte säger...

Jag sitter här och funderar en del...
Visst finns det så HIMLA mycket man ångrar att man inte sagt? Ångrar att man aldrig tog det steget och faktiskt reste sig själv eller hjälpte andra att resa sig för att man var rädd för att ens åsikt kanske skulle vara fel? Eller bara skrattas åt?

Eller när man märker att någon vill något annat än vad den faktiskt lyckas förmedla. Det är vid såna tillfällen som man borde "men du, vad vill du egentligen?". Dock är jag verkligen den sista att lära andra hur de ska leva, för om jag märker något sådant så låter jag det oftast bara rinna bort.
Jag tror fullt och innerligt på att om någon vill mig något mer specifikt än bara kallprata så säger personen/personerna det till mig. För det jag inte får reda på, det kan jag heller inte påverka eller dementera eller förstärka på något vis överhuvudtaget. Så de enda som förlorar på att hålla käften är faktiskt just... de som håller käften.

Jag försöker säga vad jag tycker i det mesta, med undantag för eventuellt tillfälliga hinder, men även jag misslyckas oftare än jag lyckas. Ofta för att det känns så himla fånigt att påpeka saker eller att bara säga att man tog illa vid sig för en skitsak som kanske inte alls var menad på det sättet. Man är allt bra korkad ibland, eller småsint.

Det finns dock många saker jag ångrar att jag sagt, men det får jag helt enkelt ta som en lärdom att kanske hålla tand för tunga. Sen lära mig att vissa saker kan man faktiskt säga "snyggt" så det är mer information och inte någon fet diss.

Jag önskar verkligen att jag kunde vara så rak som jag vill vara. Jag önskar att en del i mina bekantskapskretsar kunde vara så raka som jag vill att de ska vara. Fast lagom, för jag vet att man ska vara försiktig med vad man önskar sig. Ibland kan det faktiskt bli PRECIS som man ville, och det vill man inte (motsägelser for the win!).

Vad du inte sa, vad jag inte sa, vad vi inte sa, vad de inte sa, vad ni inte sa, vad han inte sa, vad hon inte sa....

Listen to your heart

här sitter jag i natten och gör inget speciellt. Så jag börjar ju tänka igen, och lyssnar av ngn anledning på Roxette- Listen to your heart.

Missuppfatta mig inte nu, jag älskar den låten, den är helt underbar, men samtidigt får den mig att tänka. Hade jag lyssnat på mitt hjärta hela tiden så hade jag fortfarande varit kvar i mina gårdagar och alla de känslorna som fanns då. Och det är något jag verkligen verkligen inte vill, nej tack.

Det som hände då är så överspelat, klart finito slut och nej, det finns inget kvar i mig att känna för det. Nej, detta handlar faktiskt inte om någon speciell utan om allt som hänt.
Jag har i många fall hållit mig kvar i den där klippkanten förgäves, och kanske gett upp lite för lätt på andra fronter. Eller bara totalt ändrat åsikt lite för ofta, sårat lite för många, blivit sårad ALLDELES för många gånger... Samtidigt har jag lärt mig otroligt mycket, bland annat hur jag funkar.

Jag backar undan snabbare nuförtiden, jag skyddar mig ganska bra trots att jag ibland inte borde. Ni som känner mig vet det, ni som inte känner mig kanske får reda på det, om ni någon gång skulle komma ens så nära. De som känner mig vet också att jag gömmer en del del bakom mitt leende, mitt innersta är och kommer förbli inlåst, utom synhåll.

Lotta kan jag inte gömma mig för, det finns saker inte ens mina föräldrar ser som du ser. Älskar dig så, bland annat för det.

Egentligen orkar jag inte gömma mig så mycket som jag gör, men det är som någon autopilot slås på och jag klistrar på det där leendet. Varenda gång.

Ser ngn igenom mig... ja antagligen så har jag släppt mina garder totalt(vilket INTE händer särskilt ofta), eller så läser den personen människor otroligt bra.

Haha, vad dystert låter, men det är faktiskt skönt att få ut det såhär kablaff!

Delar bara med mig lite av mig själv, jag behöver det.

Jajemen.

Rozenhill på Garage ikväll!

Vi ska röja vi ska rocka vi ska hela natten... eh festa!
Såklart som fan det blir röj och support när Johan spelar sin sista spelning med Rozenhill,
och jag satsar storslaget höhö.
Kommer bli asgrymt och askalas, men ska Johan sluta så ska han tamefan sluta med en fetingsmäll! Booyaah!

haha, och jag är nytatuerad o det gör lite ont.... nej obehagligt är det mest faktiskt, så jag kommer rocka fint haha!

Ni kommer väl?!

Ses i dimman!