jag har undrat förr, och kommer nog göra det ett tag till. Jag har känt att det ibland är som att du väntar på att jag bara ska vända mig om att gå min väg, men på senare tid (läs: idag) så har jag tänkt om. Undrar om det inte är så att jag väntar på att du ska bara ge dig av snart. Det vore så mycket enklare, för jag står kvar i mitt beslut.
Jag undrar om du förstår att jag låter dig flyga precis så fritt du behöver, och kan alltid landa hos mig. Dock är mitt tålamod det absolut sämsta som finns, och jag går från glad/förtvivlad/uppgiven/tom/okänslig med olika intervall på bara några sekunder. Jag borde som sagt veta vart allting är, men jag vet inte. Så jag övertolkar, undertolkar och allt man kan göra. Det är så himla jobbigt... och ändå står jag kvar där. Jag tar alla smällar jag ger mig själv, viker inte en tum. Ibland måste jag dock ombalansera mig när trycket blev lite för hårt, men det ger mig bara mer energi att trycka tillbaka.
Jag vet inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar