har min ångest och dumhet lett mig inpå att fundera... Fundera på om jag skulle försvinna en dag, vad skulle hända då? Vilka skulle bry sig? Och skulle någon säga "den där jävla fegisen..." om mig? Det har kommit in i mitt huvud ofta nu på senare tid, funderingarna... tankarna... och ångesten.
Känns som att jag både gjort fel, gör fel och tänker helt åt helvete just nu. Eller har jag väldigt rätt och kanske vore det bättre att bara avsluta det hela?
Jag har mycket kvar att leva för men jag börjar tappa mer och mer. Viljan finns, men jag känner inte att jag har något riktigt värde någonstans. Jag vet vad det beror på, så det vore bättre om du bara kastade bort mig istället för denna katt-o-råtta-lek som vi verkar befinna oss i hela tiden.
Ju närmre jag kommer, desto längre bort åker du. Ta slut någon gång, men jag antar att jag måste ta det steget, som vanligt. Alltid ta den höga vägen, varför?
Försvinn och dra åt helvete (nej), jag hatar dig (nej). Kom aldrig åter (FÖRSVINN INTE!!).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar