Nej

Jag är inte redo än, för då skulle det inte vara så djävulskt svårt att ändra på det jag väl bestämt mig för. Jag avviker inte från min väg jag valt, jag har bestämt mig för vad jag vill ha, och det är så det kommer vara nu. Tänker inte springa iväg, tänker inte fly.

Jag försöker springa några tafatta steg åt andra hållet, men stannar upp. Ångrar mig och springer tillbaka. Det må vara för att det är några få ljusglimtar som håller mig fången, men så länge det finns ågren om jag ens så lite som tänker på att göra annorlunda än vad jag har sagt... Så kan det omöjligt vara rätt att bara sticka.

Det låter som att jag är en hustru som blir misshandlad, men jag är ändå fullt medveten om att det ligger minst lika mycket fel i mig som det gör i hela situationen. Det löser inget att bara fly. Det förträngs bara för att sen komma upp och bita en i arslet. Så, jag står kvar, om det så tar död på mig. Jag har iaf gjort mitt bästa, visat mitt bästa och givit allt en ärlig chans. Om det skiter sig då, ja då kan jag iaf inte ångra att jag inte tog det beslutet.

Nej, jag avviker inte.