Igår åkte jag och Anneli och bokade tid till hennes tatuering. Eller ja, jag, Anneli OCH, töntigaste hunden jag vet, ridgebacktiken Leia in till Väsby C och Anneli bokade tid. Jag och Leia stod utanför. Blev även cola och wienerbröd i en liten parkdel av Väsby nära Centrum. Vi diskuterade allt som vi alltid gör, Leia tiggde mest våra wienerbröd. Och lekte lite med min tomma colaflaska.
Vi diskuterade hur snabbt man väl distanserar sig när man kommer så långt i sina insikter och när något blir så pass mycket mindre viktigt att man klarar av att gå vidare. Det går verkligen skitsnabbt när man väl kommer till den där punkten då det antingen är gå vidare eller fortsätta älta. Så sjukt snabbt. Jag saknar dock allt som var bra, det vet jag dessutom att jag FÅR göra.
Det kan ju bero lite på att jag verkar ha hittat något som definitivt kan komma och ta mycket mer plats och bli väldigt mycket viktigare än vad det tidigare någonsin varit. Och jag älskar det. Det enda negativa jag har hittat nu är några pitchar och att det verkar ligga på en helt annan nivå än mig. Jag framstår som en hungrig varg i jämförelse haha. Perverterad? Ja, det kan man lugnt säga att jag är haha. Galet värre.
Jag testar mig själv hela tiden dock, och det ääär så skönt att bara kunna känna att "nej, jag behövde inte göra sådär egentligen, men nu gjrode jag det och det rör mig inte riktigt i ryggen".
Fantastiskt!
bra skit!
SvaraRadera